Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Brigitta, den heliga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hufvudsakligen derpå, att för henne beprisa de
bekanta klosterdygderna, ödmjukhet, lydnad och
fattigdom, såsom säkraste vägen till himmelen.
En ännu längre pilgrimsfärd företog S:t
Brigitta med sin dotter och flera till Neapel, i
hvilket rike hon flitigt besökte alla orter som voro
utmärkta för sin helighet; så vallfärdade hon
till Ortona, der aposteln Thomas sades vara
begrafven, och hvilken i en uppenbarelse lofvat
henne en dyrbar skänk. Vid hennes ankomst
dit flög en benskärfva ur apostelns kropp och
föll i hennes hand. En mängd underverk och
uppenbarelser åtföljde också hennes öfriga
pilgrimsfärder i landet, såsom till Monte Gargano,
der englarne sades hålla chör och uppstämma
musik; till Bari, der erkebiskopen Nicolai ben
flödade af en beständig vätska, samt till Saderno,
der evangelisten Mathei kropp påstods vara
begrafven. Under sitt vistande i sjelfva
hufvudstaden mottog S:t Brigitta en mängd besök af
den förnämsta adeln, och alla ville begära
hennes andliga råd. Vid denna tid innehades
Neapels thron af drottning Johanna I, en qvinna af
utmärkt snille, men högst flygtig, lättsinnig och
stundom äfven grym. S:t Brigitta följde sin
gamla vana, att lika så litet skona henne som
någon annan, och hade uppenbarelser, hvaruti
drottningens timliga och eviga förderf förutsades,
så vida hon ej ville ändra sin lefnad. Mot all
förmodan emottog den stolta drottningen ej illa
denna uppenbarelse, lofvade bättring och
begärde till och med föreskrifter huru hon skulle
ändra sin lefnad. Men efter S:t Brigittas bortresa
återvände drottningen snart till sitt gamla
lefnadssätt.
Man skulle kunna trott att S:t Brigittas håg
för pilgrimsfärder skulle blifvit afkyld genom alla
de mödor som hon på dylika utstått, äfvensom
hennes tilltagande ålder; men oförmodadt trodde
hon sig genom en uppenbarelse få befallning att
resa till Jerusalem. Hennes dotter Catharina
samt hennes söner Carl och Birger, hvilka nu
ankommit till Rom jemte några andliga personer,
utgjorde hennes resesällskap. S:t Brigittas
äldste son, den stolte riddaren Carl, var ännu
ej fullkomligt i den andäktiga moderns tycke, i
anseende till hans håg för verldsliga nöjen och
kärlek för yttre glans. Då han i denna tidens
präktigaste riddaredrägt, hermelinsmantel med
påsydda bjellror, i sällskap med sin moder
uppvaktade påfven, behagade den helige fadern kalla
honom för denna verldens son. Det enda, som
på något sätt kunde försona honom med sin
moder, var hans ridderliga nit att strida för trons
utbredande och den heliga Jungfruns ära. – Vid
ankomsten till Neapel uppvaktade S:t Brigitta
jemte hela sin familj drottning Johanna. Under
det de öfriga enligt etiketten knäböjde för
drottningen, uppreste sig den oförskräckte Carl
Ulfsson, tog henne i famn och gaf henne en kyss.
Långt ifrån att förtörnas på den sköne riddaren
för denna djerfhet, blef drottningen så intagen
af honom, att hon förklarade sig vilja hafva
honom till gemål. S:t Brigitta invände fåfängt att
hennes son redan var gift; drottningen blef vid
sin föresats, att utverka äktenskapsskillnad och
sedermera äkta honom. Detta försatte den
samvetsgranna modern i den dödligaste ångest, och
enligt sin vana vände hon sig till Gud, med bön
att heldre taga honom från jorden än att tillåta
en sådan förbrytelse; också föll Carl Ulfsson
straxt derpå i en sjukdom, som inom kort
slutade hans lif. Drottning Johanna lät begrafva
sin älskade riddare med stor högtidlighet, och
S:t Brigitta hade kort derefter en syn, hvaruti
hon såg sin son framställd för domen. En
afgrundsande anklagade honom der på det häftigaste
för hans synder och framlade ett register
på dem jemte alla de goda föresatser han
underlåtit att utföra, men fann båda dessa skrifter
utplånade då han framtog dem, och erhöll
underrättelse att detta skett genom hans moders
tårar, hvilken också genom sina förböner frälst
honom från de eviga plågorna och skaffat honom
plats i det himmelska riket. Såsom ett bevis
på styrkan af S:t Brigittas fantasi kan anföras,
att denna uppenbarelse räckte under hela
hennes resa till Jerusalem.
Vid sin ankomst till Cypern, der drottning
Eleonora förde förmynderskapet för sin son,
konung Petter, spelade S:t Brigitta samma roll,
som förut i Neapel. Hon bestraffade på det
ifrigaste den sedeslöshet, som rådde ibland de
förnäma och folket, skonade ej en gång sjelfva
hofvet och riksföreståndaren, samt förutsade de
förfärligaste straffdomar, så vida ej bättring följde.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
