Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Brigitta, den heliga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Ryktet om hennes helighet gjorde emellertid att
hennes straffpredikningar upptogos med största
vördnad, isynnerhet af drottningen, som äfven
understödde henne med medel till resans
fortsättande. Efter att hafva lidit skeppsbrott i
grannskapet af Joppe, hvarur hon och alla
hennes följeslagare blefvo räddade, ankom hon
ändtligen (1372) till högsta målet för sina
önskningar – till Jerusalem. Vi vilja hvarken trötta
oss eller läsaren med anförande af alla de
visioner och allt det underbara, som hände henne i
det heliga landet. Äfven den lugnaste och
förnuftigaste christen, så vida han annars tror på
sin religion, kan visserligen icke beträda dessa
heliga orter, patriarkernas boning och christendomens
vagga, utan vördnad; man kan då föreställa
sig, hvad intryck vistandet härstädes skulle
göra på en sådan sinnesstämning som S:t
Brigittas. Också var hennes vistande derstädes en
oupphörlig följd af uppenbarelser, som än
angingo Christi menniskoblifvande, än den heliga
Jungfruns lefnadsöden, än spådomar om Cyperns
snara ödeläggelse och det grekiska kejsardömets
fall. Hvad det sistnämnda angår, så behöfdes
visst icke någon profetisk förmåga att förutse
det, då turkarnes makt så utomordentligt
tillväxte och de christna staterna voro invecklade
i inbördes strider. Ändtligen återvände S:t
Brigitta från det förlofvade landet (September 1372),
först till Cypern och sedermera till Neapel. Hennes
legender äro efter vanligheten uppfyllda med
mirakler och profetior, som utmärker denna resa.
Detta helgon blef, om vi skola tro hennes
biografer, till slut så skarpsynt, att hon visste de
hemligaste tankar hos dem hon umgicks med,
och kände en svafvellukt då hon var i sällskap
med förhärdade syndare.
Brigitta återkom i Februari 1373 till Rom.
Hennes pilgrimsfärd hade ännu mera ökat hennes
anseende, och flera af hennes beundrare
sågo henne, då hon promenerade på gatan, vara
omgifven med en gloria af strålar kring hufvudet.
Men hennes dagar voro räknade; ej långt
efter återkomsten föll hon i en sjukdom, som
inom några månader slutade hennes lif. Hennes
uppenbarelser fortforo till hennes sista stund
och innehöllo hufvudsakligen tröst vid hennes
plågor samt försäkran om hennes tillkommande
lycksalighet. Hon afled den 23 Juli 1373, och
blef med stor högtidlighet tre dagar derefter i
S:t Lorenzos kloster begrafven, hvarvid flera
underverk skola hafva skett, såsom att sjuka som
vidrörde liket blefvo helbregda. Några veckor
derefter öppnades åter de kistor, hvaruti liket
var inneslutet, emedan hennes qvarlefvor skulle
öfverföras till Sverige, för att nedsättas i
Wadstena kloster, utom venstra armen, hvilken
qvarlemnades såsom relik till romarnes dyrkan.
Catharina öfverförde sin moders qvarlefvor till
Sverige, hvarest de med stor högtidlighet blefvo
emottagna uti Wadstena kloster. Tvänne år derefter
begaf sig Catharina åter till Rom, för att
utverka sin moders kanonisering eller hennes
högtidliga förklarande för helgon. Många
omständigheter, men isynnerhet den schism som
inträffat i kyrkan, då tvänne påfvar år 1379 valdes
emot hvarandra, beröfvade emellertid Catharina
den lyckan att under sin lifstid se sin moder
prydd med helgonkronan. Hon erhöll då
tillåtelse att låta skrinlägga henne, hvilket var en
lägre grad af kanonisation. Detta verkställdes
också med stor högtidlighet; S:t Brigittas ben
upptogos och lades i ett helgedomsskrin, som
bars i procession af fyra biskopar, i en otalig
folkmängds närvaro. Men efter Catharinas död
gjorde påfvarne sjelfva påminnelse derom, ty
hvarje kanonisation inbragte åt dem betydliga
summor. S:t Brigittas förklarande för helgon
kostade femtusen dukater, en högst betydlig summa
efter den tidens myntfot. Deremot tillgick
allt vid sjelfva ceremonien med den mest lysande
prakt och högtidlighet. Efter vederbörlig
ransakning i consistorium öfver S:t Brigittas anspråk
på helgonkransen, uppträdde påfven sjelf i kyrkan
och framställde uti ett tal för det talrikt
församlade folket de skäl, som förmått honom
till S:t Brigittas kanonisation samt förklarade
att hennes fest skulle firas såsom andra helgons.
Dagen derpå firades en högtidlig messa i S:t
Peters kyrka, om hvars prakt man kan dömma
deraf, att 30,000 lampor, utom ljus och facklor,
der antändes.
Om vid denna korta teckning af S:t Brigittas
lefnad vi hafva troget upptecknat det
underbara, som tillskrifves detta helgon, så har
sådant varit nödvändigt, för att förklara det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
