- Project Runeberg -  Anteckningar om svenska qvinnor /
109

(1864-1866) [MARC] Author: Wilhelmina Stålberg, P. G. Berg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - De la Gardie, Hedvig Ulrika - De la Gardie, Johanna Eleonora - De la Gardie, Maria Sofia

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

inflytelseegande ministrarne. Hon skref till Besborodko,
när ingenting annat syntes vilja hjelpa, dessa
enkla och rörande ord: "Låt min man resa från
Kaluga, eljest dör han der!"
Men hon erhöll ej
ens svar. I sin förtviflan skref hon då direkt
till Paul, som kort derefter skickade en af sina
sekreterare till henne, för att uppläsa en ukas,
enligt hvilken hennes man erhöll tillåtelse, att
lemna Ryssland med en årlig pension af 5000 rdr!

Hvilken glädjande nyhet såväl för den olyckliga
sjelf, som för hennes nära förtviflan bragte
man i Kaluga! De pröfningar, denne sednare
under tiden fått utstå, öfvergå nästan all
beskrifning. Han ansåg sig fortfarande hafva
ingenting att hoppas, hvarken af kejsaren eller hans
ministrar. Sålunda hade t. ex. det beklagliga
förhållande länge egt rum, att flere bland dessa
sednare, såsom Repnin, ej ens vågat tala med
sin herre om Armfelt, till den grad fruktade de
att oroa honom genom något ämne, som de
föreställde sig skulle vara honom obehagligt. Till
råga på olyckan dog det barn, grefvinnan
Armfelt födt till verlden under denna deras svåraste
pröfvotid, och hvilket hon qvarlemnade i Kaluga,
då hon begaf sig till Sverige. I saknad af
luthersk prest måste den olycklige fadern sjelf
begrafva denna dyra kärlekspant, sjelf, enligt
svenska kyrkans ritual, med de trenne skoflarne mull
öfverantvarda honom åt den eviga hvilan!
Hvilken belägenhet!

Så snart Armfelt inhändigat nyheten om den
lyckliga utgången af grefvinnans bemödanden i
Petersburg, lemnade han den 3 November 1797
Kaluga, såsom han sjelf yttrar, "efter tre års,
fem månaders och sex dagars vistelse som fånge
i ett land, der man erbjudit mig en tillflyktsort,
och dit egenhändiga bref af kejsarinnan inbjudit
mig, i den händelsen att jag skulle blifva
förföljd." Till Sverige fick han dock ej till en
början komma.

De båda makarne träffades på Kolk i Liffland,
der de tillsammans tillbragte vintern 1797–98.
Sistnämnde år reste de öfver Berlin till
Carlsbad, hvarest de till mycket gagn för sin
rubbade helsa hela sommaren begagnade baden.
Vintern 1798–99 passerade de i Berlin,
hvarefter grefvinnan Armfelt om våren begaf sig till
Sverige. Gustaf Adolf erbjöd henne då att blifva
hofmästarinna för det kungliga barnet, hvars
födelse väntades i November samma år. Efter
någon tvekan antog grefvinnan detta anbud, endast
för att derigenom kunna blifva satt i tillfälle
gagna sin man, hvilken konungen också verkligen
lofvade henne återkalla vid det tillfället, då
de vanliga nådebevisningarne vid prinsens födelse
komme att utdelas. Detta löfte uppfylldes dock
ej förrän på prinsens födelsedag följande år, då
Armfelt återkom till Sverige, der hans lyckas sol
åter uppgick, i det han år 1801 blef minister.
Men han måste dock sedermera ånyo, 1811,
rymma till Ryssland, och dog 1814 såsom
generalguvernör i Finland.

De la Gardie, Johanna Eleonora, syster till
Ebba Maria, hvilken vi förut omnämnt, är ännu
mera berömd för lärdom och vitterhet, än denna.
Hon föddes 1661, blef hoffröken hos drottning
Ulrika Eleonora d. ä. 1680 och gift i Hamburg
1691 med sin kusin, general-löjtnanten grefve
Erik Gustaf Stenbock. Sedermera statsrådet
Samuel Triewald, en af de vittraste svenskar på
sin tid, hade som informator konditionerat i
nämnde grefliga hus. Han bekände, att han af
grefvinnans böcker, samtal och rena smak i
vetenskaperna haft mera nytta, än af något in- eller
utrikes-universitet. Portrait d’Ismène, en fransysk
pastoral i bunden och obunden stil, är skrifven
af henne, såsom en minnesteckning öfver
drottning Ulrika Eleonora d. ä., äfvensom N:o 225 i
Stockholms Gesangbuch: "Weich, Falsche Welt".
Hon dog 1708. M. Rönnow yttrar i hennes
äreminne: "hennes esthetiska studier upphöjde henne
till ideernas verld, hennes fromhet förenade henne
med den högtbesutne Guden."

I likpredikan öfver henne, af Ekendahl,
framhålles den utmärkta ynnest, hvari hon hade stått
hos fyra drottningar, två svenska och två engelska.
Detta förhållande är troligt, när man af hennes
poemer, berömda af äfven sednare Vitterhetsidkare,
ser, att hon i bildning öfvergick flertalet af de
damer, som omgåfvo dessa drottningar. – Båda
makarne De la Gardie stiftade gemensamt ett
hospital vid Örebro för 8 fattiga.

De la Gardie, Maria Sofia, var ett af
riksmarskalken grefve Jakob De la Gardies och hans
maka Ebba Brahes många barn. Om någon
svensk qvinna genom sitt nit för fosterlandets

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon May 19 19:53:43 2014 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/sqvinnor/0133.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free