Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fagerlund, Maria Christina - Falck, Anna Beata - Falk, Maria - Faxell, Maria
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
F.
Fagerlund, Maria Christina. Den 7 Januari
1861 jordfästades i Storkyrkan i Stockholm de
dödliga qvarlefvorna af framlidna fru Maria
Christina Fagerlund, enka efter sidenfabrikören Zach.
Fagerlund, som hade med döden afgått redan år
1828. Det var en sällsynt rörande högtidlighet.
Den imponerande kyrkan var fullständigt belyst
med gas, och begrafningspsalmerna sjöngos från
orgelläktaren af Nikolai skolungdoms sångchör,
förstärkt med friska röster ur de blindas krets på
Manilla. Å ena sidan om likkistan hade barnen
vid Prins Carls Inrättning ordnat sina led, på
den andra, eleverna vid Murbeckska stiftelsen, af
hvars direktion den aflidna varit medlem. Den
allmänna rörelsen intygade hvad den bortgångna
i lifstiden varit för behofvets barn. Hufvudstaden
har sig bekant, huru hon till Prins Carls
Inrättning förärade den vackra och stora egendom
på Södermalm, som en längre tid var lokal
för denna välgörande stiftelse. Frimurarebarnhuset
har erhållit ett betydande vedermäle af
hennes välvilja. Till Fabriksföreningens fattigkassa
har hon donerat ett kapital af 30,000 rdr.
Maria kyrka har blifvit ihågkommen med en
betydande summa. Ännu in på höga ålderdomen
var det hennes ifrigaste göromål att uppsöka
eller låta uppsöka de torftiga och nödlidande, för
att med råd upprätta och med penningebidrag
understödja dem. Också användes större delen
af hennes betydliga årliga räntor till understöd
åt värnlösa och nödlidande. En oskrymtad
gudsfruktan utan prål, ett varmt deltagande för
allmänt och enskildt väl, en, särdeles under hennes
medelålder, oförtruten och fruktbärande huslig
verksamhet, ett djupt sedligt allvar, i förening
med ett friskt och frimodigt sinne – det var
det sköna innehållet af hennes lefnad, en lefnad,
som i omfång af tid mätte 78 år, men, mätt
efter måttstocken af en ädel verksamhet och
dess frukter, skall sträcka sig långt derutöfver.
Falck, Anna Beata, dotter af auditören vid
Skaraborgs regemente Peter F., blef gift med en
Sandberg. Hon har gjort sig minnesvärd derigenom,
att hon den 7 Mars 1796 med varm
hand skänkte till Skara gymnasium sin aflidne
broders, rektorn, magister Anders Falcks, henne
i arf tillfallna egendom i Skara, jemte ett på
nämnde tomt uppfördt observatorium, med der
befintliga astronomiska instrumenter och öfriga
inventarier. Astronomen Falck hade sjelf uppfört
detta observatorium och var den tredje person
i Sverige, som från detsamma följde den af
Herschel då nyligen upptäckta planeten Urani
gång. Hans anteckningar härom infördes i
Wetenskaps-Akademiens handlingar.
Falk, Maria, enkefru, skänkte år 1791 till
Catharina församlings fattighus 1780 rdr, år 1796
till fattighuset i Adolf Fredriks församling 500
rdr, och 1797 till Murbeckska inrättningen 1666
rdr, allt riksmynt.
Faxell, Maria, hustru till prosten Erland
Faxell i Wermland, som lefde under Carl Xll:s tid.
Om henne berättas huru hon genom sin fintlighet
lyckades skrämma fienden på flykten. Detta
lärer hafva tillgått på följande sätt:
Under det krig, som efter slaget vid Pultava
utbröt mellan Sverige och Danmark, ankom en
norsk ströfcorps till gården Gryttve invid Kölns
kyrka i Wermland. Det blef en oerhörd förskräckelse
bland det stackars folket der i gården, så ock
i prestgården, som ligger straxt derinvid.
Prosten Faxell var icke hemma, hvilket
gjorde, att man fann sig ännu mera värnlös.
Prostinnan påfann dock i detta bryderi ett
ganska verksamt medel. Hon intalade det förskräckta
folket mod och hopp, menande, att de nog skulle
kunna aflägsna de fruktade gästerna, och snart
visade det sig ock, att hon ej hade lofvat för
mycket. – Det medel hon använde var att med
gamla bössor, som funnos i gården, väpna både
drängar och pigor, hvarefter hon placerade dem
på särskilda ställen, uppmanade dem att upphäfva
höga anskri, vid det de aflossade sina skott,
samt lät under allt detta ringa i kyrkoklockorna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
