- Project Runeberg -  Anteckningar om svenska qvinnor /
136

(1864-1866) [MARC] Author: Wilhelmina Stålberg, P. G. Berg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fersen, Eva Sofia von - Fersen, Hedvig Eleonora von

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Grefvinnan Piper rönte äfvenledes beklagliga
följder af ett oförståndigt hat hos hufvudstadens
befolkning, framkalladt hufvudsakligen genom ett
pasqvill, som hemtade stöd af den allmänna
sorgen öfver dåvarande kronprinsen Carl Augusts
död. Den 14 Juni nyssnämnde år stod nemligen
i en af hufvudstadens mest lästa tidningar, Nya
Posten, att läsa en fabel, kallad Räfvarne,
hvilken innehöll giftiga anspelningar på riksmarskalken
Axel v. Fersen och hans syster Sofia Piper,
såsom kronprinsen Carl Augusts mördare. Denna
fabel var författad af en ung tjensteman i
konungens kansli Adolf Regnér. Andra
upprorsskrifter spredos äfven, synnerligast d. 19 Juni,
och dagen derefter bestods bränvin gratis på
krogarne och utdeltes penningar. Folk-domar äro
sällan sansade. Också blef verkställigheten utan
appell, och först efterverlden har, med återkommen
besinning, sagt att riksmarskalken Axel v.
Fersen var en stolt, ja högfärdig magnat, men
ridderlig och ur stånd att begå ett nidingsdåd,
att hans syster, grefvinnan Piper, var både stolt
och intrigant samt måhända, efter den tidens
seder, böjd för galanteriet, men fri från all dylik
nedrighet, som befolkningens ohyggliga misstänksamhet
ville påbörda henne.

Den åldrige riksmarskalken var, för öfrigt,
af det nya systemet ämnad att hånas – till skräck
för den Gustavianska familjens anhängare. Det
är möjligt att de nya styrande icke afsett värre
följder, men de auktoriteter, som skulle sörja
för ordningen inom hufvudstaden, läto den
åldrige massakreras inför vaktens – den
betydliga krigsmaktens – ögon, till och med så att
soldaterna förhindrades att försvara den olycklige.

När grefvinnan Piper erfor sin broders olycksöde
och att hopen också hotade henne, skyndade
hon ur Fersiska palatset ned till en båt, som
förde henne till Rydboholm, der hon likväl icke
fick skydd, emedan husfolket icke vågade
mottaga henne; men genom bemedling tillät henne
konung Carl XIII att i Waxholms fästning få
en efterlängtad säkerhet.

Efter en tid, i November samma år, lemnade
hon Waxholm, och under tiden begärde – eller
befallte – konung Carl XIII:s drottning,
grefvinnans vän, den 29 Juli, att undersökning skulle
ske angående ryktet och misstankarne mot den
förföljda, på det denna måtte bli rehabiliterad,
och att statsministern Lars v. Engeström skulle
genom tidningar och predikstolar kungöra att
grefvinnan Piper var oskyldig till alla de
misstankar man hade till henne att vara delaktig i
Carl Augusts död. Hon upplyser i skrifvelsen,
att hon i 36 år med vänskap varit förenad med
grefvinnan Piper och aldrig funnit denna vänskap
sviken.

Grefvinnan fick snart se författaren af "Räfvarne",
1810, ett år sitta på Waxholms fästning,
men ej för denna fabel.

Den ridderlige generalen v. Döbeln hade under
tiden tagit ett vigtigt steg för att återskänka
grefvinnan ett aktadt namn; han friade till henne
under hennes olyckligaste tid; men hon ansåg
icke lämpligt att antaga hans anbud, ehuruväl
hon tacksamt insåg och erkände det ädla i hans
förslag. Sedan hon lemnat Waxholm, satte hon
sig ned på det Piperska godset Löfsta i
Östergöthland, åtföljd af den emigrerade Duc de Pienne,
som sedermera under de stora brytningarne 1812
och 1813 verkade så varmt för Bourbonerne. –
Grefvinnan dog på Löfsta 1816.

Fersen, Hedvig Eleonora von, dotter af
fältmarskalken Fredrik Axel v. F., föddes 1753 och
blef 1773 gift med öfverste-marskalken Thure
Leonard Klinckowström, i hans andra äktenskap,
med hvilken hon hade fyra barn, samt dog 1792
i Pisa i Italien, dit hon rest för sin helsa.
Hennes bror Axel, riksmarskalk, blef 1810
massakrerad på rådhusgården i Stockholm, vid
hvilket tillfälle hennes syster Eva Sofia, såsom förut
är sagdt, flydde till Waxholm. – Hedvig Eleonora
skall ha varit utrustad med det eldigaste snille,
öfverträffande deri kanske alla svenska
fruntimmer, samt med den starkaste själ, och om
hon saknade erfarenhet, så ersattes den
genom instruktioner af fadern, enligt en samtidas
yttrande. Den 27 Dec. 1775 hade hon den
nåden att af Gustaf III bekomma ett bref, med
bön, att hon hos sin man ville rekommendera
Bellman, "autrement dit l’Anacreon de la Suede",
till sekreterare i Kongl. Nummerlotteriet: "Ni
vet, att jag älskat poeterna, och isynnerhet de
svenska. Ni vet, att dessa herrar alltid äro
fattiga och alltid begära understöd. Ni vet också,
att deras verskraft icke är lycklig och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 22:41:32 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/sqvinnor/0162.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free