Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Granberg, Jeannette - Grandon de Hochepied, Catharina Anna - Grave, Ulrika - Gregersdotter, Ingeborg - Grip, Gertrud Ulfsdotter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hade deras äktenskap varat, då fru Stjernström
dog, ännu icke 32 år gammal, och vid
hennes graf stod – icke blott den otröstlige
maken och djupt sörjande anförvandter, utan den
dramatiska konsten stod der ock, höljd i sorgflor,
efterräknande, under djupa suckar, både hvad
den i henne egt och hvad den sedan allt
framgent kunnat af henne vänta och hoppas.
Vid många af sina theaterstycken hade fru
Stjernström god hjelp af sin äldsta syster, Louise,
den nuvarande fru Stjernström. De båda
systrarna voro, i mycket, likstämmiga och arbetade
flitigt tillsammans.
Grandon de Hochepied, Catharina Anna,
dotter af ungerske grefven Johan Daniel Gr. de H.,
blef 1783 gift med svenske ministern i
Constantinopel Gerhard Johan Balthasar v. Heidenstam.
Heidenstam hade i svenska hotellet i Pera
inrättat en prydlig theater, på hvilken 1786, för
första gången i Turkiet, uppfördes en italiensk opera:
L’ecole des Jaloux. Orkestern bestod af några
och trettio musikanter under ministerns egen
direktion. Fru v. Heidenstam, en fru, icke mindre
lysande af snille och smak än hennes herre,
behagade vid detta tillfälle, tillika med flera af
ministerstatens fruntimmer, spela åtskilliga roller,
hvilka till både sång och aktion utfördes på ett
förträffligt sätt. Spektatörerna voro öfver 300
af corps diplomatique och förnäma turkar, hvilka
sednare ej kunde nog betyga sitt bifall och sin
glädje öfver ett hos dem tillförne alldeles okändt
nöje af så ädel och oskyldig beskaffenhet. –
Både herr och fru H. dogo 1803.
Grave, Ulrika, ett fruntimmer som lefde på
1700-talet, har troligen gått och gällt såsom
författarinna, och då icke just bland de minsta,
ehuru hon ej finnes i litteraturhistorien
omnämnd. Hon har dock låtit sitt namn öfvergå
till efterverlden genom de verser, som hon
skrifvit under ett af Bergstedt i koppar graveradt
porträtt af hennes år 1748 aflidne far, som var
brukspatronen Sebastian Grave, hvilken hade,
ehuru sjelf utlänning, mycken förtjenst om den
svenska brukshandteringen, genom anläggandet
af icke mindre än fem bruk samt flera masugnar.
Verserna, egna nog i sitt slag, lyda sorn följer:
"Jag gläds att vörda få en faders värda minne,
Som tjent i redligt nit sin Gud och fosterland.
Han född af gallisk stam dock egde göthiskt sinne,
Fem bruk bland vildsint folk han anlagt med sin hand.
I slöjder var han snäll och kände malmers värde.
Han delt åt många bröd och många råd beskärde."
Detta prof af inneboende skaldeförmåga
uthärdar visserligen icke nutidens kritik, helst i
fråga om sjelfva språket. Dock må man besinna
huru språkkunskapen, liksom all annan bildning,
på det sista århundradet gått framåt, och vi
våga i sådant fall påstå, att mamsell Graves poem
fullt ut kan jemföras med dem af fru Brenner,
om icke öfverträffa denna sistnämndas.
Gregersdotter, Ingeborg, testamenterade 1449,
tillika med sin man, Mattis Odgisslason, öfre
Lidherne eller Lädherne (nu Kungsholmen), fordom
Munklägret kallad, en by, belägen i Solna
socken invid Stockholm, till Gråmunkeklostret på
Riddarholmen. Gåfvobrefvet kan läsas i Rothliebs
"Riddarholms beskrifning", pag. 9. År 1453
förärade samma Gregersdotter och hennes son,
Greger Mattisson, "ett gods i öfre Lidherne af sju
öres landjord, näst Stockholm i androm bynom i
södra andanom ok i Solna Sockn", till samma
klosterkyrka.
Grip, Gertrud Ulfsdotter, som lefde på
1600-talet, hade olycka med båda sina män. Hon
gifte sig först med kanslisten Lars Wiwall från
Wiwalla socken nära Örebro, men som
emellertid hade under ett falskt namn både friat och
hållit bröllop, ty han utgaf sig för en grefve
Erik Carlsson Gyllenstjerna. Han hade icke
eljest, så strängt som råskillnaden då var
uppdragen mellan det frälse- och det ofrälseståndet,
fått till hustru en jungfru af adlig ätt, minst ur
den för sitt högmod och öfversitteri så
vidtberyktade Gripslägten. – Bedrägeriet blef dock
snart upptäckt; den förmente grefve Gyllenstjerna
straffades enligt lag och hans rätta namn blef
på skampålen uppspikadt. – Oaktadt den skymf,
som härigenom, ehuru ofrivilligt, blifvit Gertrud
Grip tillskyndad, blef hon dock för andra
gången gift. Hennes sednare man hette Göran Galle.
Han råkade, i bråd skillnad, gifva banesår åt en
major Berg, hvarför han arresterades och
dömdes till döden. – Emellertid sammanträdde 1643
års riksens ständer, och inför dem fällde Galles
slägtingar och anhöriga förböner för den
lifdömde, som också blef förklarad oskyldig, på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
