- Project Runeberg -  Anteckningar om svenska qvinnor /
347

(1864-1866) [MARC] Author: Wilhelmina Stålberg, P. G. Berg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sofia Wilhelmina - Sofia Wilhelmina Mariana Henrietta

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

betjening eller annat utanverk syntes till. I det
rum, dit jag först infördes, voro en myckenhet
sköna blommor och taflor. Allt derinne tycktes
utmärka en boning, tillhörande en skön själ, som
lefde stilla, tillbakadragen i sina minnens verld.
Man hade också sagt mig att storhertiginnan
nästan aldrig gick ut. – Hon inträdde snart med
lätta, knappt hörbara steg, en sylfidiskt graciös
gestalt, som med öppna armar nalkades,
omfamnade och kysste mig. Detta hjertliga
mottagande framkallade tårar i mina ögon, så mycket
mera som jag äfven såg sådana i hennes. "Jag
har en förebråelse att göra er!" sade hon
allvarsamt, men med oändligt mildt uttryck och
melodisk röst. "Ni har varit tre dagar i
Karlsruhe, och först i dag kommer ni till mig!" –
Jag ursäktade mig med mina betänkligheter och
tillade: "det är en så vanlig sak att
skriftställare offentliggöra de samtal de haft med högt
uppsatta personer, och ni kunde tänka att också
jag skulle ...." – "Och om så äfven skedde?"
(Und wenn auch) afbröt mig storhertiginnan, i
det hon böjde hufvudet litet tillbaka med ädelt
och frimodigt uttryck. "Jag skulle icke ha
något deremot." ... Hon utvecklade derpå ämnet
närmare, i det hon skiljde meddelanden öfver
allmänna saker och öfver enskilda angelägenheter.
De förra ansåg hon tillhöra offentligheten,
de sednare icke. Hon omtalade att hon, efter
sin systers, Cecilias (af Oldenburg), död uppbränt
alla bref som blifvit vexlade dem emellan, på det
de icke måtte komma i främmande händer och
ett eller annat meddelande der göra ledsamhet.

"Hennes anletsdrag hade påfallande likhet
med Gustaf IV Adolfs, men i stället för den köld
och stelhet, som stämplade hans ansigtsuttryck,
utvisade hennes deremot djup känslighet, med
ett grunddrag af mild melankoli. Hon bar,
fästad öfver hufvudet, en skir hvit florsslöja, som
slöt sig tätt intill kinderna och derifrån öfver
halsen, hvars magerhet den skymde utan att dölja,
och klädde henne mycket väl. Mild värdighet
och behag tycktes vara henne medfödda. Snart
vände hon samtalet på Sverige och sina minnen
der. Hon sade sig framför allt ihågkomma Haga
och Stockholms slott, detta sednare så väl, att,
om hon i hast skulle förflyttas dit, trodde hon
sig kunna hitta hvart som helst inom slottet.

"Jag frågade, om hon icke ännu skulle
aflägga ett besök i sitt barndomshem. Rykten hade
gått i Sverige att hon önskat göra det, och
äfven tillskrifvit kung Oscar, som försäkrat henne
om ett hjertligt emottagande. Detta rykte
förklarade storhertiginnan vara "fullkomligt
ogrundadt". Hon hade aldrig på allvar tänkt på att
besöka Sverige, ehuru hon ofta känt en hemlig
dragning dit. "Isynnerhet om vårarne kände hon
alltid en besynnerligt vemodig längtan till detta
sitt barndomshem. Men att resa dit var nu för
sent för henne." Detta yttrade hon med en tårfull
blick i de stora blå ögonen. Ett verkligt
gladt leende tycktes för öfrigt vara främmande
för detta icke egentligen vackra, men högst
intressanta ansigte.

"I afseende på Sveriges nyare skönlitteratur
yttrade hon att hon läst mycket, men allt i
öfversättningar, "ty", sade hon, "jag minnes ej
mera svenska språket nog för att sjelf tala eller
läsa det. Jag förstår dock när man talar det,
och min bön är på svenska!"

Tretton år tillbragte hon i enkestånd, och
afled i Karlsruhe d. 6 Juni 1865.

Sofia Wilhelmina Mariana Henrietta, född d.
9 Juli 1836, hertiginna af Nassau, förmäld d. 6
Juni 1857 med H. K. H. arfprinsen, hertigen af
Östergöthland, Oscar Fredrik. På henne hvilade
Sveriges hopp om fortsatt thronföljd i
nedstigande led från den store stamfadern Carl XIV
Johan. Också har detta hopp blifvit uppfyldt,
då denna thronföljd blifvit ätten försäkrad
genom fyra söners födelse. Bland dessa fyra
arfprinsar är den äldste, Oscar Gustaf Adolf, född
d. 16 Juni 1858, den andre, Oscar Carl August,
född d. 15 Nov. 1859, den tredje, Oscar Carl
Wilhelm
, född d. 27 Febr. 1861, och den fjerde,
Eugène Napoleon Nicolaus, född d. 1 Augusti 1865.
– Hertiginnans verksamhet bör således kunna
hafva tillräckligt föremål inom de husliga,
moderliga omsorgerna, hvilka i hennes ställning äro så
mycket vigtigare, som på dessa söners
ändamålsenliga uppfostran ett helt lands öde kan varda
beroende. Också lärer nationen i det afseendet
kunna vara tillfredsställd. – Emellertid har
hertiginnan äfvenledes af naturlig hjertats böjelse
egnat sig åt välgörenhet och bland annat åt
gagnande stiftelser. – Varmt lifvad af naturens

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 21:21:01 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sqvinnor/0381.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free