- Project Runeberg -  Anteckningar om svenska qvinnor /
386

(1864-1866) [MARC] Author: Wilhelmina Stålberg, P. G. Berg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tuyl van Serooskerken, Trajectina Anna Elisabeth - Törneflycht, Christina, Margaretha, Inga och Anna Maria

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

svensk friherre, ej mindre än tolf barn, deraf nio
voro flickor. År 1740 dog hon från sin då
sjuttionioårige man, som afled 1751, 90 år gammal.

Törneflycht, Christina, Margaretha, Inga och
Anna Maria. I den lilla staden Köping föddes
d. 5 April 1640 Olof Hansson Törne, man kan
säga i en borgmästare-ätt, ty hans far dog såsom
politieborgmästare i Stockholm 1671, och
farfadern var 1612 äfven borgmästare derstädes; den
ene brodern, Michael Hansson T., dog som
justitieborgmästare 1694; den andre brodern, Nils
Hansson T., dog 1708, äfvenledes såsom
borgmästare, och slutligen blef Olof Hansson T. den
siste borgmästaren af denna ätt i Stockholm och
dog 1713, samt är begrafven i Ösmo kyrka i
Södermanland. Denne Olof Hansson T. bragte
sig upp till ansenlig förmögenhet, utan att hafva
ärft något; han egde nemligen icke mindre än
73 stycken handelsfartyg i sjön, utom hus och
betydliga bruks- och landtegendomar. Han blef
1698 af Carl XII adlad till Törneflycht för sin
stora rikedom och för att få besitta de många
fideikommisser, som han inköpte af fattiga
adelsmän. Denna stora förmögenhet bidrog ej heller
litet till att hans ofvannämnda fyra döttrar blefvo
gifta med de största män i staten.

Christina T., det äldsta barnet, född d. 1
Januari 1673, blef 1690 gift med Carl XII:s
namnkunnige minister, Carl Piper. Tvänne
gånger besökte hon sin man i Carl XII:s fältläger
och hade hvardera gången en af sina systrar med
sig; de fingo straxt generaler till friare. Före
ett af dessa bröllop hade Piper följande samtal
med konungen: Gr. P. Grefvinnan Aurora
Königsmark yttrade på ett ställe i Leipzig, der jag
åt middag tillsammans med henne, att hon
väntade bli bjuden till det bröllop, jag skulle göra
åt min svägerska. – Konungen. Hvarför böd I
henne ej straxt? – Gr. P. Jag tordes icke utan
Ers Maj:ts lof, hvilket jag nu utbeder mig. –
Konungen. För min skull kunnen I väl bjuda
henne. Jag skall lika väl komma. – Gr. P.
Tackar underdånigast, men frågar tillika, hvad rum
skall jag gifva grefvinnan A. K. bland det andra
svenska fruntimret? Min hustru, som värdinna,
cederar henne gerna, men der komma .... –
Konungen. Hon kan intet begära företrädet före
dem, ty hon är en sk–a och har ingen rang. –
Gr. P. Hon är likväl af våra gamle lustre
familjer Königsmark och De la Gardie, och om
hon råkat gå på sido, så är det skedt med ett
krönt hufvud. – Konungen. Ett krönt hufvud och
en gemen karl äro i den saken lika. Hon är
och förblifver alltid en sk–a och har ingen rang.
Gr. P. Om hon ej konsidereras såsom af
rang, kan hon ej komma dit. – Konungen.
kan hon blifva dädan. – Grefve Piper var
otroligt rik, då nästan alla voro fattiga i Sverige;
man påstår till och med att han tog mutor,
hvilket likväl ej är bevisadt; dock vet man att
grefvinnan en gång fått en ring af 2000 rdrs värde
af en utländsk gesandt. Grefve Piper blef i
slaget vid Pultava fången och utstod i ett svårt
fängelse otroligt lidande, samt tvangs att skrifva
en vexel å 30,000 rdr silfvermynt, som
grefvinnan borde betala för hans lösen. Men vexeln
inlöste hon ej, och mannen dog 1716 af hunger
och vanskötsel. Hans lik blef sedan insaltadt
och 1718 återsändt till Sverige samt bisatt i
enkegrefvinnans hus, till dess det d. 3 Maj 1719 blef
begrafvet i Ängsö kyrka i det präktiga Piperska
grafchoret. Enkegrefvinnan lät slå en medalj
öfver sin aflidne man. Den visar på ena sidan
hans bröstbild med namn och titlar på latin och
å den andra en af hafsböljor slagen klippa med
öfverskrift: Tamen altior exstat, samt under:
Natus 1647, obiit 1716.

Under grefvinnans vistande i Polen gjordes
henne alla möjliga hedersbevisningar. Konung
Stanislaus sjelf förde henne till ett af sina slott,
der drottningen af Polen befann sig och hvarest
grefvinnan Piper blef på det präktigaste
undfägnad. Sedermera kom hon fram till Rawitz, der
Carl XII hade sitt högqvarter, och redan
följande morgon, klockan mellan 7 och 8, såg man
Carl XII öfverraska henne med besök, då hon
ännu var klädd i morgondrägt. Man visade henne
all möjlig uppmärksamhet, och under
bröllopshögtiderna för systern fick hon sin plats vid
bordet mellan konungarne Carl XII och Stanislaus.
Då hon hemreste från fältlägret utfärdade
konung August i Sachsen ett öppet pass för
grefvinnan att under sin hemresa obehindradt resa
genom Sachsen, medan han i hemlighet lät på
flera vägar utsätta beväpnadt folk, för att gripa
och häkta henne, för att straffa hennes man, den

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 22:41:32 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/sqvinnor/0422.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free