Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - HÄXSKOGEN
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
den tanken att man härifrån kan komma
ända ut till havet. För det kan man ju,
teoretiskt.
— Men det är säkert fan så ansträngande,
sade Fabian, jag undrar om det inte vore för
mycket till och med för din kända energi. Och
så finns det så många forsar på vägen.
— Det är just det, bekräftade Jacob
Casimir, det lyckas nog inte för min svaga kanot,
det lyckas bara för friska, stadiga timmer.
Det kan ju hända att de sjunker på vägen
eller knäcks i någon fors, men oftast kommer
de lyckligt fram. Till havet, som sagt var.
God natt, Veronica — han kysste hennes
hand —, du behöver ju i alla fall inte dricka
ditt te i ensamhet, det tröstar mig.
— Din förtjänst är det inte, sade
Veronica, — det har jag helt och hållet våra snåla
hästar att tacka för.
— Javisst, ja. Tänk att hästarna råkade
flöja just i kväll. Men för resten är det
ingenting att förvåna sig över, jag kan så livligt
föreställa mig hur en sådan där häst känner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
