Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nr 5. Om de svenska folkmålens frändskaper ock etnologiska betydelse af J. A. LUNDELL
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OM DB SVENSKA POLKMÅLBN.
7
médius eller lenis). Alla de gamla diftongerna återfinnas mellertid
äfven i estsvenskan, i Oster- ock Norrbotten samt Jämtland; ei
dessutom äfven i södra Sverige. Under medgifvande, att äfven
jag snarare skulle sammanställa gottländskan med de östra målen,
estsvenskan ock finnländska munarter, än med något annat,
föredrager jag dock att gifva den märkliga öns mål en egen plats.
Slutligen har man funnit nyländskan nära öfverensstämmande med
Ösvenskarnes mål på Worms ock antagit, att denna ö från Nyland
fått sin svenska befolkning 1). Målen stå hvarandra tydligen
mycket nära, de åberopade ortnamnen torde väl ej heller vara utan
beviskraft; men någon sådan vill jag däremot icke tillmäta
frånvaron af y på Worms m. fl. öar, liksom i Borgå socken i Nyland2),
när jag vet, att i för y i brita bryta, rigg rygg o. s. v. dessutom
finnes i enstaka spridda socknar af Norrbotten, Medelpad,
Helsing-land, Härjedalen, Dalarne’ock Södermanland3). När en företeelse
uppträder på detta sätt, är tydligen af den samma ingenting att
vinna för klassifikationen. Man har då parallela, men auktotona
utvecklingar, icke genealogiskt samband.
En annan egenhet i fråga om i ock y, som lätt ådrager sig en
oförtjänt uppmärksamhet, äro Yiby-formerna (% ock %). Man vet,
att dessa vokaler äro egendomliga för några socknar i Närike, men
jämväl förekomma i Selångers socken i Medelpad. »Huru förklara
denna likhet? Är den väl helt ock hållet tillfällig, eller hafva
väl i forna tider några Närikesmän där först brutit bygd?»4)
Samma % ock % finnas, mer eller mindre skiftande, också i en del
• •
socknar af Finspongs län samt på Vikbolandet i Östergötland,
i ett eller två härader af Dalsland, på Orust ock Tjörn ock på
flere ställen i Bohusläns skärgård, samt i Torsås socken i Södra* *
Möre5); ock därmed torde frågan vara besvarad.
Ännu ett par exempel. För sin mening om tillvaron i äldsta
tider af ett stort »virdarike» i Småland, omfattande icke blott Tio
häraders lagsaga, Möre ock Bleking, utan jämväl Öland, Tjust ock
ännu mera, med en särskild folkstam, virdarne, anför Wieselgren8)
äfven språkliga skäl: JV- för sv-, J*l- för sl-, eng. w- för hv-, samt
diftonger (ai ock oi) för långt e. Att virdarne på detta sätt, åt
minstone numera, inskränkas till Finnveden, Värend, Möre ock
Bleking, är klart ock medgifves äfven af Wieselgren. Ock så till
vida är jag också ense med honom, i hvad det språkliga vidkommer;
likväl med den anmärkning, att äfven södra Västergötland har
samtliga dessa kännetecken. Men när han för att bevisa virdames
*) Russwubm, Eibofolke. Reval 1855. § 43 ock 45. 2) Jfr Frth. Nyl. s. 19.
*) Alf. s. 87. 4) Djurklotj, Ur Nerikes folkspråk och folklif. Örebro 1860. S. 6,
noten. *) Alf. s. 91. •) Ny Smålands beskrifning. Wexiö 1844—45. I, s. 13, 43 f.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
