Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Det karolinska enväldet 1680—1718 - §47. Konungadömet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Förklaringen
18/., 1682 ang.
lagstiftningen.
Förklaringen
22/., 1682 ang.
4 kap. 3% ko¬
nungabalken.
398 Det karolinska enväldet.
2. Rådets och ständernas förklaring d. 16 nov. 1682
ang. lagstiftningen. Med anledning af frih. And. Lillie¬
höks yttrande d. 4 nov. 1682, att reglerna för likvidations¬
kommissionen borde varit ständerna meddelade, lät ko¬
nungen närmast till riddarhuset framställa den frågan,
huruvida någon vore berättigad att »upprätta regler» eller
begära att efteråt skulle öfverläggas om det, som förut af
K. Maj:t vore gjordt och gilladt, samt huruvida konungen
ej ägde att i sitt rike »göra lag, stadgar, reglementen och
förordningar» och desamma utan ständerna vara kraftlösa.
De öfriga stånden, som äfven fått del af frågorna, förenade
sig om samma svar som adeln, i öfverensstämmelse hvar¬
med förklaringen blef uppsatt. Den innehöll: 1) att det ej
vidkomme någon annan än K. M:t eller dem han förord¬
nade att »uppsätta regler för en eller annan betjänte», samt
att ingen ägde att tadla eller ändra det som af K. M:t är
gilladt, såsom »K. M:t äger makt och rätt att bjuda och
undersåtarne åligger att lyda»; att 2) det vore orimligt,
att konungen skulle vara förbunden att höra ständerna,
när han ville göra »några stadgar, plakater, reglementen
och förordningar» eller instruera ett eller annat kollegium
eller särskilda personer, hvilket ej kunde skattas som en
sådan allmän lag, som anginge hela riket eller alla stän¬
derna i gemen; samt 3) att i fråga om ändring, förklaring
eller förbättring af Sveriges allmänna lag konungen ägde
rätt att sådant göra och till verkets öfverseende förordna
lagfarne män, men att ständerna vore förvissade om, att
konungen då läte dem få del däraf, »dock intet så att stän¬
derna sådant måge eller böra föreskrifva K. M:t, utan hafva
att förvänta af K. M:ts eget nådiga behag, när och huru
K. M:t det godt finner», på det ständerna, »om K. M:t så
nådigt täckes», måtte få inkomma med sina oförgripliga
tankar.
3. Rådets och ständernas förklaring ang. 4:e kap. i
konungabalken d. 22 nov. 1682. Med anledning af den
tvist, som på riddarhuset väcktes af de ofrälse ståndens
yrkande på en utsträckt reduktion lät konungen närmast
till sekreta utskottet framställa en förfrågan om betydelsen
af uttrycken i konungabalkens 4 kap. om hans rätt att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
