Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Det konstitutionella statsskickets brytningstid (1719—1809) - §57. Försöken att ändra och utveckla frihetstidens grundlagar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
496 Det konstitutionella statsskickets brytningstid.
derna själfva mot sig själfva, att allt missbruk af deras
rättigheter måtte förekommas»,! med andra ord, huru man
skulle kunna hindra ständerna att den ena riksdagen upp¬
rifva hvad en annan riksdag beslutat i frågor som rörde
enskild rätt, eller att genom upprepade s. k. förbättringar
ändra tillämpningen af regeringslagarna. Det samman¬
hängde med frågan om dessas karakter, om de voro att
anse som »ett kontrakt» eller icke mellan konung och stän¬
der. Det senare öfverensstämde mest med tidens idéer;
man fann också till sist ej annan utväg än att föreslå
Förslag att återställandet af det kungliga vetot, tillämpadt vid lagstift¬
Ge et ning i allmänhet eller grundlagstiftning enbart, utéfvadt
med råds råde eller fullt själfständigt.?> Man föreslog också,
att, liksom ständerna finge erinra sin konung, om han ville
vika från rikets lagar, K. M:t skulle äga rätt att erinra
rikets ständer, om de veke från sina riksdagssysslor och
trädde K. M:ts rättigheter för nära, samt suspendera verk¬
ställigheten af deras beslut. Huru det skulle gå, om stän¬
derna ej rättade sig efter K. M:ts »erinran», hade man
visserligen ej kommit på det klara med, och det är knappt
behöfligt att anmärka, att dessa förslag ej ledde till något
som helst resultat. Men huru långt hade man ej i alla
fall kommit från ståndpunkten i En Ärlig Svensk! Den
viktiga satsen var uttalad, att ständerna icke borde i alla
mål anses för »högsta eller ensamma maktägande», att äfven
de kunde fara vilse, eller att, liksom konungen kunde hafva
sin gunstling eller falske vän, som förde honom på af¬
vägar, så kunde äfven ständer hafva sådana. Riksfäderna
hade vidtagit de kraftigaste steg mot gunstlingen vid ko¬
nungamaktens sida; de hade ej nog pröfvat friheten för att
mot dess slippriga gunstlingar med lika varsamhet utställa
sin vakt.*
Offentlighet i Härmed stod i nära sammanhang frågan om offentlig¬
riksdags- och het i afseende på riksdags- och regeringsdrenden eller
"ärmar upphäfvandet af sekretessen, under hvars hägn alla miss¬
’ RSt. stora dep. stérre utsk. °/, 1765, yttrande af borgm. Cer¬
vin (tr.).
* Yrkandet återkommer i flera förslag ända från Scheffers 1764.
3 Yttrande af landshöfd. Ridderstolpe ’*/, 1765.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
