Note: This work was first published in 1968, less than 70 years ago. Contributor Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Svenska folket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Gustav III, Gustav IV) och skall alltid förbli så. Jämvägarne
äro en bild av denna trohet, ty de förena konung och folk med
järnband, svenska järnband (gjorda i England). Detta band skall
alltid (genom lättade trupptransporter) sammanhålla
konungafamiljen och folket, de skola lättare kunna så att säga umgås
med varandra och de skola lära känna varandra i botten (på
glaset). Vi ha sett ett yrvaket barbariskt folk nyligen bära hand
på en ädel furste och tillåtit sig ett nesligt mord (avrättning);
Svenska Folket har aldrig burit hand på någon konung (utom
de sju som vräktes i en brunn vid Mula ting och utom Carl XII,
Gustav III och Gustav IV) och därför är också Svenska Folket
det lyckligaste i Europa (vilken lycka är så stor att den icke kan
bäras här hemma, utan måste njutas i ett annat land, Amerika).
Fanfarer! Omigen Ur svenska hjärtan!
Landshövdingen blir kommendör. Byggnadschefen får vasen
och banvakterna brännvin!
Militärdistriktets chef anser i ett bildrikt tal att jämvägarne
skola bidraga till folkupplysningen, (den sanna folkupplysningen
nämligen) genom vilken allenast vårt folk kan lyckliggöras med
den allmänna livbeväringen, vilken å sin sida skall sätta nytt liv i
nationen, hämma utvandringen (betala officerarnas skulder) och
borttaga den sista rest av råhet (= självkänsla) som ännu kan
finnas från förgångna tider (genom det bildande umgänget med
befälet).
Kyrkoherden tror att jämvägarne (till Kolbotten) skola
stadfästa den sanna religionen (det finns bara en sådan!), att den
rena läran (Augsburgska bekännelsen) skall återvinna de förlorade
och att tronen skall få ett säkrare stöd.
Vagnarne rassla fram. En folkskolelärare uppläser på perrongen
ett versstycke från ”de djupa lederna” till konungahuset. Han
blir på stället utnämnd till seminarierektor, oaktat hans protester
(tysta) att han icke vill övergiva detta folk, som han älskar så
högt, och den ringa plats han valt för sin del.
Tåget avgår. Indelta armén hurrar icke, ty man har glömt
ge dem brännvin. Den oöverskådliga folkmassan (banvakterna)
hurrar.
Skott. Regementsmusik. Flaggor.
12
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
