Note: This work was first published in 1968, less than 70 years ago. Contributor Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - De lycksaliges ö
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fångarne bundna, och man för övrigt icke fruktade rymning eller
myteri, emedan alla förklarat sig nöjda med att få resa, gingo
de fria och uppförde sig hyggligt och tillständigt. De gifta hade
fått åter sina hustrur och barn, som de icke sett på många år,
och de voro grymt lyckliga, och lyckan gjorde dem goda. Men de
voro icke heller så farliga. Några hade i ruset dragit kniv, andra
hade flytt från krigstjänst, andra hade plockat av andras trän,
eftersom de inte ägde några själva. Utsluppna ur mörka, osunda
fängelser, njöto de i fulla drag åsynen av det stora havet, som
omsvepte dem i ljus. Allting var nytt för dem, och de lekte som
barn på däcket. Än skulle de se en delfin, som dansade på vågen,
än skulle de se hur sjömännen fångade en haj eller en flygfisk.
Befriade från arbetet, var hela resan för dem som en helgdag,
och de gingo utan några bekymmer för uppehället till dukat bord,
tarvligt men tillräckligt.
De båda studenterna, som haft repet om halsen, men kommit
undan, kände sig på visst sätt medbrottsliga, och stiftade
bekantskaper med de lösgivna, vilka skulle som de börja om livets strid
i ett nytt land, under nya förhållanden. Lasse hade av natur och
uppfostran kommit till den världsåskådning, att allt som sker är
bäst; Peter däremot ansåg, att allting var ohjälpligt. Och ofta
råkade de båda kamraterna i tvister om dessa sina uppfattningar av
världen, varvid då alltid hände, att de erhöllo var sin hälft av
åhörarne för sig, vilket en gång gav skeppsläkaren anledning slita
tvisten så, att han gav båda hälfterna rätt. Livet är både svart
och vitt, sa han. Den som råkar bara få se den svarta sidan tror,
att alltsammans är svart; den som bara råkar få se den vita tror,
att allting är vitt. Och därvid blev det.
Så anlände de till Azorernas nio öar. Här fingo de gå i land
och sträcka på benen. De trodde att de kommit till Paradiset,
ty här växte vin, majs, oranger, ananas och meloner ute under
bar himmel. En knivskärare, som suttit i ankarsmedja sex år,
blev så glad, att han måste bindas, och bunden låg han vid en
bäck och åt apelsiner, så att han var gul om näsan och skrek, att
han var Adam. Han ville därför också klä av sig naken, klädd i
bara ett tobaksblad, men skeppsprästen tog hand om honom och
förklarade, att det var syndigt att gå oklädd, men mannen
bevisade med den heliga skrift och bibelska historien, att Adam
efter syndafallet bara gick i ett fikonlöv, varför han ansåg sig
42
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
