Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Från Bottenhafvet till Atlanten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Återstår frågan: hvad bör finnas i ränseln. Härpå kan man svara: så litet som möjligt. Vid tolkningen af detta lakoniska svar bör den ovane vandraren erinra sig, att man kan umbära ganska mycket af hvad som eljes är alldeles nödvändigt för våra timliga behof.
Det fins emellertid två sätt att vandra: Det ena är att rusta sig så, att man är oberoende af gårdar och säterstugor. Man måste då medföra tält, proviant, ombyte af kläder, kokkärl etc. Ofta blir man också tvungen att hyra bärare eller häst för att kunna medföra hela denna apparat. Det andra, sättet är att rusta sig lätt: Man behöfver då endast sin filt, ombyte af strumpor, en ylleskjorta och möjligen litet proviant.
Har man att genomtåga stora obygder, som t. ex. i Lappland, blir det nog ofta nödvändigt att begagna den förra metoden, som tillåter en att komma fram öfverallt, om också icke så fort. I annat fall föredrager jag den senare utrustningen. Låtom oss t. ex. antaga, att man vill göra en färd till Syltopparne från Enafors station i Jämtland. Den vägsträcka man har att tillryggalägga, innan man återkommer, torde vara omkring 9 mil, och man kan ej påräkna, att träffa en mänsklig varelse under vägen. Utrustar man sig då enligt den första metoden, (se t. ex. Syltopparne, af L. A., Svenska Turistföreningens Årsskrift N:o 5) så är man naturligtvis bättre skyddad mot hunger och köld, men kan å andra sidan ej röra sig med särdeles stor snabbhet, ifall väderlekens växlingar det fordra. På en sådan tur utrustade vi oss sommaren 1889 mycket lätt, men i anseende till ett hotande oväder voro vi tvungna att påskynda hemmarschen och fullbordade derför hela turen på 57 timmar och 5 minuter. Det torde vara svårt att göra detta, om man är tungt rustad.
Om man således icke vandrar i alldeles för ödsliga trakter, så bör man utrusta sig så lätt som möjligt. Det är ofta bättre att lida brist på ett och annat, än medföra för mycket.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
