Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Turistfärd Siljan—Städjan—Hede—Storsjön af Anna-Stina
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
föreslog, att vi skulle bese »utsiktsberget». Ut bar det med
oss alla tretton. Isen bröts, då Stina frågat en jänta, hvar*
ifrån hon var, och uttydde svaret som »Mjölkflaska» i stället
för »Björkvassla». När vi så sprungit i kapp både uppför och
utför berget, var stelheten bortblåst. Vid återkomsten till
stugan underhöllo oss jäntorna med att sjunga visor. Vi
stackare som ej kunna ta’ en ton, — vår stora sorg under hela
färden, — fingo besvara artigheten med att berätta historier.
Karin gick med de andra och öfverlät åt oss sin stora
väggfasta säng. Vi sofvo så godt och kände oss så hemmastadda
i Karins lilla stuga. Påföljande morgon kom Karin in och
väckte oss samt kokade vårt té. Hon såg just intet ut för
världen, men ögonen kunde ibland få ett sådant varmt
uttryck, som när vi frågade, om hon tyckte om sina kor: »det
är ju det käraste man har», då blef hon riktigt vacker. Hon
ville icke ha något för sitt besvär, först när vi bådo henne
köpa något till minne af oss, tog hon emot slanten. — Så
bär det då vidare in i villande skog. Stigen följer
»Våm-bäcken», hvilken brusar och skummar riktigt vildt, ett långt
stycke. Då vi kommit till en bro öfver bäcken, äro vi inne
på en smal körväg och möta snart två åkdon. Naturligtvis
slå vi oss i språk med de körande. Gubben å den ena kärran
vill nödvändigtvis ha oss med tillbaka ett stycke, till »Heden»
förespeglande oss all möjlig härlighet där, bl. a. en skomakare,
hvaraf oss gjordes stort behof. Så läto vi då öfvertala oss och
placerades en på hvar kärra, den ena af oss liggande
fram-stupa å en mjölsäck, hvilken ibland slungades högt upp i
luften. Nu fick man erfara hvarför gubben ville ha oss med.
Han var nyfikenheten själf. Och fråga kunde han: »hur
gammal ä’ du? hvad är din far? din bror? du själf? hur mycket
pängar har du med dig?» o. s. v. Han visste dessutom att
berätta, att det gick osynligt »folk» mellan fäbovallarne; en
gång hade man hört en röst säga: »tag vara på kalfven». På
vår fråga, om det kunde vara tomten, svarades, »ja det var
det nog». Ingen skomakare var hemma i Hedm, och förargade
att vi låtit narra oss tillbaka en half fjärndel, fastän nog vår
gubbe var en rolig bekantskap, skyndade vi nu på, för att
hinna Vassélnäs eller Vamsele (vi hörde aldrig namnet
riktigt) före den värsta middagshettan. Där bodde en gumma,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
