Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
28
komma att utmärka å-ljud och i öfriga stafvelser nästan alltid
o-ljud.*
* Ett tredje sätt att lösa frågan kan anses vara framställdt af d:r
Svenonius i Årsskriften för 1892, sid. 8 noten. Han tecknar där o-ljudet
med å och w-ljudet med o; någon särskild beteckning af o-ljudet anför han
icke. Ifall det ofvanstående resonnemanget rörande bokstafven å får anses
vara riktigt och bindande, förfaller emellertid äfven denna lösning af frågan
på grund af samma resonemang. Anmärkas bör ock, att d:r Sv. ej varit
konsekvent i sin beteckning; han skrifver låotaka och Saolo, men uksa,
aulemuora, vuodjem, juobmo. Äfven beteckningen af o-ljudet är
inkonsekvent; han skrifver kåhti, åtnårisa, påggasa, påssjo, påslco (borde vara
påskå), hålåkå (läs hålkå; det andra o:t är en mycket kort
»svarabbakti»-vokal, hvilken man inte brukar sätta ut vid icke vetenskaplig skrifning af
lapska — man borde i så fall äfven skrifva auelemuora, själäma, kabcle,
raieke etc. — förf:s skrifning rejlci med e är oriktig), men vuodjem, juobmo,
aulemuora.
Må det här tillåtas mig äfven en annan anmärkning mot denna
afhandling, denna gång icke af intresse för det lapska språket utan för det svenska,
en anmärkning, som alltså inte egentligen hör ihop med denna uppsats. D:i
Svenonius pläderar nämligen, ibid. sid. 6 noten, för en plural Icåtar af ordet
kåta, en skrifning, som sedan tyckes ha blifvit antagen till begagnande
öfverallt i samma och följande häften af Årsskriften. Så vidt jag kan förstå,
är denna nyhet emellertid icke på något sätt berättigad. En plural kålar
skall enligt d:r Sv. finnas i Norrbotten (och finnes dessutom i några få
böcker från slutet af förra och början af detta århundrade); enligt Rietz’
bekanta dialektlexikon är ordet kåta femininum och har alltså pluralis kåtor i
Yesterbotten, Helsingland, Småland och Österbotten och enhvar vet, att
pluralen kåtor är don i det nuvarande högsvenska skriftspråket enda brukliga;
denna form anträffas för öfrigt redan så tidigt som i Scheffers »Lapponia»
1673, där ordet skrifves kottor. Det är därför svårt att förstå, på hvilka
grunder den norrbottniska dialekten skall kunna uppväga så måDga andra
dialekter och själfva riksspråket. De böra väl stå i en ovilkorligt afgörande
majoritet. D:r Sv. antar visserligen, att den maskulina formen skulle vara
äldre (hvilket emellertid återstår att bevisa), men äfven om så vore, har det
intet inflytande på riktigheten af pluralen kåtor. Öfvergången från de s. k.
»svaga» maskulinerna till femininerna är nämligen i svenskans historia en
ytterst vanlig sak, och jag antar, att d:r Sv. inte gärna ville vara med om
att säga t. ex. blommar, åsnar, farar, apar, lcrabbar, ångar, skuggar,
dosar, vanar, hjärnar, skolar m. m. i st. f. motsvarande blommor, åsnor
etc. Men så ha dessa pluraler faktiskt en gång hetat och kanske de ännu
heta så i någon dialekt någonstädes, men det är intet skäl för att de bordo
heta så i den nuvarande högsvenskan. Formen Icåtar måste väl alltså anses
som språkfel.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
