- Project Runeberg -  Svenska Turistföreningens årsskrift / 1895 /
29

(1886-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

29

Man skulle kanske vilja anmärka, att tvetydighet skulle
komma att uppstå för svenska läsare genom att beteckna
å-ljudet med o, i det de skulle komma att uttala dessa ord med
o-ljud. Denna fruktan torde väl emellertid vara öfverflödig.
En enkel uttalsanvisning, väl då meddelad i skolgeografierna,
skulle vara alldeles tillräcklig. Och ingen kommer ju för öfrigt
häller för närvarande på den tanken att uttala t. ex. Jokkmokk,
Kviklcjokk med o-ljud, liksom man ju i allmänhet icke häller
uttalar o i utländska ortnamn med o-ljud; det heter ju London,
OMenburg, Rostock etc., alltid med å-ljud.

IV. Af rena fel i ljuduppfattningen torde följande
vara de vanligaste:

1. Man skrifver kort konsonant i stället för lång
konsonant eller lång konsonant i stället för kort konsonant.
Exemplen härpå kunna äfven till stor del rubriceras under de
föregående grupperna. Det är nämligen en för det stora
flertalet lapska dialekter (äfven för Lulelapskan, men ej för
»syd-lapskan») karakteristisk egendomlighet, att en ofantligt stor
mängd ord i vissa former (kasus, personer m. m.) visa kort
konsonant mellan vokalerna i första och andra stafvelsen,
andra åter lång konsonant. Så heter t. ex. det bekanta ordet
vare »berg» i Lulelapskan i nom. sing. varre, i gen. sing. vare
(med a, e menas långt a, e). Det är tydligt, att en person,
som ej är hemmastadd i lapska, lätt kan göra fel härutinnan,
särskildt då härtill kommer, att han möjligen sett, huru samma
ord skrifves på det sydlapska området. Vissa af dessa ord ha
dessutom så småningom fått en häfdvunnen form, så t. ex.
ordet vare, hvilken skrifning nu är så bekant och allmänt
använd, att man icke torde böra försöka få densamma ändrad.

Exempel:

Lång kons. oriktigt för kort kons.: Allebluokte 12 (m. fl.
ex. på alleb); Paisajokkots 13 (m. fl. ex. på jokkots, hvars
förhållande till -jokk(o) är det, att det mellan de båda vokalerna
i det senare ordet uttalas hk, i det förra kort k utan h framför
sig, men med det senare o långt); Kuolletsjaureh 20.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 21:52:17 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/stf/1895/0085.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free