Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Några drag ur folkets lif i Skellefteådalen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Tomt och enformigt skulle nu lifvet draga sig fram för
dalbon, om ej stallet och fuset funnes. Husdjuren äro
här vänner, som taga stort rum i gårdsfolkets hjärtan
och omsorger. Har en värdinna mist lusten att stilla
och mjölka sina kor, då har hon inte mycken fröjd af
lifvet.
En af vinterdagens första sysslor för henne är att
i den stora inmurade järnkittel, hvilken hör till
hvarje fus här i dalen, värma vattnet, som korna skola
dricka. I timtal kan hon småpratande pyssla om dem. På
det sättet trifvas de bäst, och ingen vet matmors
hemligaste tankar bättre än de. Ej gärna släpper hon
någon grannhustru in i fuset. Hvem vet, hvilka konster
denna kunde bruka för att lura kolyckan ifrån henne.
Påskaftons morgon skall hvarje värdinna själf hänga
skällan kring bjällkons hals. Då blir det lif i det
trånga, mörka fuset. Ungkorna råma, slita i bindslena
och nosa vår. Men Norrstjärna står i lugn värdighet
och pinglar sakta med skällan, där hon idisslar sitt
fjolårshö. – Hon vet nog att det dröjer hon.
Först i början af juni blir allvar af leken. Och
intill september är sedan himmeln den rosiga
koflockens tak och mer eller mindre frodiga skogsbeten
krubban. På grund af den starka vänskapen mellan
korna och mor komma de ofta själfmant dragande
hem, när det kvällas, med bjällkon gravitetiskt
i spetsen. Stundom sändas barnen ut att söka dem,
och namn som Ankedam, Morslik, Norrland, Spanka,
Silfverspann, Rosli, Gullblom, Grossy, Grefvinna och
Kindros eka då i skogsgömslena. Det är deras fröjd
att uppfinna dessa namn och de pröfva nu gladeligen
sina strupar därpå. –
Värdemätaren af husets välstånd är dock hästen. En
mager häst, en fattig bond. – Intet foder är för godt
åt honom. Mors kor få väl mången gång sitta emellan
för att tillfredsställa fars ärelystnad i detta
fall. Trafvande till kyrkhelg i sin höga, bågformiga
sele, rikt beslagen med silfver eller mässing, ser
han också stolt medveten ut om sin betydelse.
Rasen är den norska fjordhästens, undersätsigt byggd
med bred bringa och kraftiga skänklar. Ofta är han väl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
