Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sundsvall af MARIA RIECK-MÜLLER
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
buro vid festligare tillfällen tjocka sidenklänningar,
blommiga och släta allteftersom modet bjöd, och männen
frackar af bästa sortens kläde – de unga sönernas
i olika ljusa färger. På kalasen föraktade man
heller ingalunda bordets nöjen, när råd och lägenhet
gafs. Godt hembryggdt öl var den stående drycken;
men äfven vin bjöds, ofta nog hemtaget på egen
skuta. Och när förnöjelserna hemma i staden tröto,
ställdes färden till något af de stora bruken uppefter
ådalarna, där en aldrig svikande gästfrihet öfvades.
Däremellan lefde dessa våra mor- och farföräldrar
ett nog så sträfsamt lif med enkla hvardagsvanor och
strängt arbete, då arbetsdagen tog sin början klockan
fyra på morgonen under förklingandet af nattvaktens
sista timrop.
»Fiskarsocieteten» var väl den del af Sundsvalls
borgerskap, som längst bibehöll sin ursprunglighet
och de mest typiska af infödingens rastecken. Detta
tack vare ett arbete, som i sig själft uteslöt
inblandning af främmande element och en tillvaro,
hvars ena hälft förflöt ute »i skären», där lifvet i
båten och fiskarhamnen kräfde sitt folk helt.– –
Stadshandelsmännen med sina brokiga marknadsminnen
och mörka bodkammare blefvo grossörer och redare;
handtverkarna – åtminstone en stor del af dem –
blefvo fabrikörer; fabriksskorstenar reste sig i
höjden, och de små vattensågarna försvunno, medan
ångsågarna bolmade sin rök öfver fjärden ur allt
flera pipor och jätteskorstenar. Där småskutorna förr
lågo spridda mellan lätt räknade långfärdsskepp
syntes nu skrof vid skrof, och skeppsmasterna
aftecknade sig tidtals mot himlen så tätt som
träden i skogen. Så kom en ny tid. Mastskogen blef
glesare och ångbåtarna flera och mer snabbgående,
medan grönskan på Alnösundets och fjärdens stränder
skymdes af allt flera brädgårdar, allt flera såghus
och bolmande rökar. Och de gamla köpmansgårdarna
nybyggdes eller byggdes på med modern inredning,
där den nya vattenledningen fick göra tjänst; deras
utspringande trappbroar refvos och fönsternas små
glasrutor utbyttes mot stora. Det var nästan som en
ny stad, så präktigt och förmöget tedde sig allt –
inte minst de släta, breda trottoarerna med sina
gaslyktor längs hela Storgatan och den storstadsaktiga
fontänen,[1]
omgifven af »Vängåfvans» unga grönska,
där en gång »östra tjärnen» speglat husgaflar samt
ömsom varit
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
