Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Äventyrens land
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
I synnerhet i denna raketbilens tid, då man tycks inrikta
sig på att snabbt bli rik, snabbt lycklig och snabbt köra
ihjäl sig, är det härligt för oss svenskar att ha Norrland,
där det finns fridlysta områden.
Vad vore Sverige utan Norrland?
Visserligen frambringa vi i Sverige mycket annat än malm
och trävaror, men en god del av vår export härstammar
under vanliga år från Norrland. Norrland är vår stora
skattkammare, med vars innehåll vi böra handskas försiktigt, så
att kommande generationer inte komma att anklaga oss för
att ha slarvat bort våra naturtillgångar lika vårdslöst som
brädpatronerna förr skövlade skogarna, innan Carl
Lindhagens Norrlandslagstiftning satte stopp för dårhusmässigheten.
I ett modärnt land äro järnvägarna att likna vid ådrorna
i en kropp. Genom dem pulserar livet.
Våra högt älskade farbröder på Helgeandsholmen ha många
gånger grälat över norra banan, när sparsamhetsivern
kommit på dem och utdelningen från statsbanedriften inte blivit
så stor som man väntat. Det är mycket tilltalande, när ett
folk och icke minst dess styrande visa sig ha ekonomiskt
sinne, något som man inte kan prisa svenskarna för i
vardagslag, men i fråga om norra banan kan man dock lugnt säga,
att först med fullbordandet av denna och särskilt med
Riksgränsbanans färdigbyggande ryckte Sverige på allvar in på
världsmarknaden som en verkligt farlig konkurrent. Utlandet
fick smaka på »hur svenska järnet biter.» De miljoner som
lades ned i Riksgränsbanans fasta och rullande material ha
använts särdeles väl.
I och för sig står det en väldig nimbus om denna bana.
Riksgränsbanan är världens åttonde underverk, om man
betänker vilka svårigheter man hade att övervinna.
De heta debatterna vid 1898 års riksdag, då
Riksgränsbanans byggande beslöts med 197 röster mot 149 till ett
belopp av 5 400 000 kr. visade, att man på sina håll inte var
så övertygad om banans framtida betydelse. Det framkom
visserligen icke några så klyftiga anmärkningar i riksdagen
som i statsjärnvägarnas barndom på 1850-talet, då en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
