Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Regnards resa i Lappland. Ett 250-årsminne av Hilding Kjellman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
mest omöjliga.
Lämlarna ha inte undgått
hans uppmärksamhet.
De äro mycket ilskna
av sig och arrangera
sinsemellan verkliga
fältslag, som lapparna
fatta som förebud till
kommande krig
mellan »svensken och
dansken eller
moskoviten». Så intelligenta
äro de att de förutse
sin egen undergång.
Då en lämmel känner
på sig, att den ej skall
överleva den kommande
vintern, begår den
självmord, antingen
genom att hänga sig i
ett träd eller störta sig
i vattnet och drunkna! Svalorna ha den egendomliga vanan,
säger Regnard, att tillbringa vintern i dyn under de frusna
sjöarnas is. Där vänta de på att solen åter skall värma dem
till liv, och när sommaren kommer, flyga de upp som om
ingenting hänt. Här synes författaren ha upptagit en ofta
hörd sägen, som levat kvar till sen tid.
Utförligast behandlas givetvis lapparna, deras liv, seder
och bruk, religiösa och sedliga förhållanden. Regnard
beskriver ingående deras klädedräkt och kåtor, i vilka han ofta
är gäst; vi få göra bekantskap med härbren och njallor,
slädar och pulkor. Redan i början av färden får han syn på
ett par skidor, som väcker hans livliga förvåning och vars
användning han entusiastiskt beskriver, ehuru han svårligen
så där mitt i sommaren kan ha sett dem i bruk. Jag kan
icke neka mig nöjet att här anföra hans egna ord: »Den
dagen» — det var en jaktdag, då man vilade under färden
Ur Scheffers Lapponia.
Från ett lappbröllop. »Næst fœr bruden gao naogre
piigor, der efter bruden, som gemenligen drages och
slæpas af een mans och qvvinnos person. Och ser
bruden myckit sorgse och bedrœfvveligen uth,
stællandes sig, som hon intet gerna vvoro tillfredz, att
in laota sig i naogot æchtenskapp.» (Scheffer.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
