Svenska Turistföreningens årsskrift / 1943. 1700-talet / 184 (1886-1951) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Carl Fries: Iter dalekarlicum

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

och skildrat. Också den vildmark, som ligger utom räckhåll för
människans omdaningsarbete, förändras sakta genom tiderna.
Naturen känner intet stillestånd. Men här gäller det tidsåldrar
av en annan och större ordning än den mänskliga historiens,
och 200 år betyda här ingenting. I urskogen, på fjällheden
återfunno vi den verklighet som omgav Linné.

Gustav Edin foto.

Grövelsjön.

Det är de långa avstånden och den häpnadsväckande
oländigheten i dessa dalstråk under fjällen som till vår tid räddat det
sista av urskogen. Men icke ens detta skydd skulle i längden
ha varit nog. Under den senaste mansåldern har det moderna
skogsbruket sakta men säkert närmat sig dessa översta fästen.
År 1930 stodo skogshuggarna vid ingången till den vilda
urskogsdalen kring Töfsingån, och om ett nationellt
naturskyddsintresse då inte förmått att bjuda dem halt, skulle forntidssynen
varit borta också här.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>