- Project Runeberg -  Stjernblomman : sagor och berättelser för barn och ungdom /
29

(1855) [MARC] Author: Wilhelm Bäckman
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

varit ung, hade jag kanske försökt min lycka och hvem vet om
icke denna kunde varit mig bevågen. Men jag är gammal och har
hvarken håg eller mod att söka dylika äfventyr. Dock, det har blifvit
sent och i daggryningen skall jag fortsätta min vandring och j
längten visst alla efter hvilan, det är bäst jag slutar min berättelse.
“ — Dermed reste sig främlingen, tog god natt och gick in i
en sidokammare, som hade blifvit anvisad till hans sofrum.

Då han gått, sade gumman till sin son: „Gud ske lof, att
han höll upp med sina historier; de gjorde mig helt underlig till
mods och Maria ej mindre. Det är väl att du icke blef bergsman
i din dag, ty nog finns det frestelser ändå i denna verlden.8
Alexander svarade icke. Man gick till sängs. Ljuset släcktes och
snart låg Maria i djup sömn; men Alexander kunde icke sofva,
ty grufarbetarens berättelse stod beständigt för hans själ. Den hade
väckt alla hans slumrande önskningar och begär samt gifvit dem
gestalt, så att de i den stilla natten sväfvade för hans ögon.
Bergdrottningen med sitt gyllene diadem och ett långt fladdrande
flor stod utanför fönstret och vinkade åt honom och från skogen
hviskade det:

„Du jägare god, skynda på, skynda pål
Guld och grön skog det skall du få,
Kom, koml“

När han då med klappande hjerta reste sig upp, för att se,
så var det blott en hvit sky, som gick förbi månen, och vinden,
som susade i trädtopparna. Men stjernorna lyste öfver de fjerran
bergen som gnistrande ädelstenar, och för sin hemliga längtan fann
han ingen ro eller hvila.

Så snart morgonen började gry lemnade han sängen, och solen
hade ännu icke uppgått, då han följde sin gäst till vägs. Denne
berättade härunder ytterligare åtskilligt om guldskogen och den fagra
bergdrottningen. Slutligen skiljdes de, men Alexander kom först hem
om aftonen och då Maria, som vanligt, mötte honom, gick han,
emot Yanan, tyst och tankfull vid hennes sida. Han lyssnade icke
till turturdufvans klagande suckar, ej heller gaf han akt på de vilda

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:16:50 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/stjernblom/0035.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free