- Project Runeberg -  Hemligheterna på Stokesley /
160

(1870) [MARC] Author: Charlotte Mary Yonge
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Han kunde ej riktigt förstå, hvad hans lilla flicka
menade, men han smekte henne ömt och sade: "ja,
ni ha verkligen så mycket att vara tacksamma för,
mitt barn, och jag hoppas, att du och dina äldre syskon
ej skola göra mamma någon ledsamhet, medan jag
är till sjös."

"Jag skall försöka," sade Bessie. "Men nu, pappa,
ber jag dig vara god och tala med Freeman; hon
tror ej, hvad vi säga, och är så tråkig mot miss
Fosbrook."

"Tråkig, hvad menar du dermed?"

"Hon tycker, att allt hvad hon gör är orätt, och
så inbillar hon Johnnie dumheter och talar om
favoriter. Mary sade åt Susanna, att hon var afundsjuk."

Kaptenen talade samma afton mycket strängt
med madam Freeman, men det kan vara ovisst, om
det hjelpte. Hon var en mycket snäll gumma i många
afseenden, men hon kunde ej tåla, att barnen voro
under någon annans uppsigt än hennes egen, och när
Henry var osannfärdig af lättsinne, var hon det af
fördom.

Miss Fosbrook var glad att få komma ur
matsalen, ty det var rysligt tråkigt att sitta der utan
sitt handarbete och blifva tilltalad af mr Merrifield,
ehuru hon tyckte mer om honom, än hon väntat att
hon skulle göra.

Sedan David lagt sig, gick hon och satte sig vid
hans säng och talade med honom om hans oförsonliga
sinnelag. Hon ville försöka, att komma honom att
ångra sig och att förmå honom att hafva medlidande
med sin bror, i stället för att önska, att han blefve
straffad, men David förstod ej, hvad hon menade.
Elaka menniskor borde blifva straffade, och det var
elakt att stjäla och ljuga, och han hoppades, att Henry,
skulle blifva så straffad, att han aldrig skulle glömma
det, ty det var hans skuld, att Hannah icke fick
sitt svin.

Han tyckte ej, att det var synd om Henry, utan
var endast ond, mycket ond, och törstade efter hämnd.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 4 17:29:26 2022 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/stokesley/0166.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free