- Project Runeberg -  Stolthet och fördom /
141

(1920) [MARC] [MARC] Author: Jane Austen Translator: Carl Axel Ringenson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

I4i

annat än att i de mest hänförda ordalag försäkra er
om hur glödande jag älskar er. Frågan om
förmögenhet är för mig fullständigt likgiltig, och jag
kommer inte att hos er far framställa någon fordran
i penningväg, eftersom jag har alldeles klart för mig,
att en sådan inte skulle kunna uppfyllas, och att ett
tusen pund löpande med fyra procents ränta, vilka
komma att tillfalla er först efter er mors död, är allt
vad ni någonsin kan få rätt till. I denna punkt skall
jag därför konsekvent iakttaga tystnad, och ni kan
vara viss om att ingen ogrannlaga förebråelse skall
någonsin gå över mina läppar, när vi bli gifta.

Det var absolut nödvändigt att nu avbryta honom.

— Ni förhastar er, ropade hon. Ni glömmer, att
jag inte har givit er något svar. Låt mig göra det
på stående fot. Mottag mitt tack för den hyllning,
ni ägnar mig. Jag är mycket erkännsam för den
heder, ni visar mig genom ert anbud, men det är
omöjligt för mig att göra något annat än avböja det.

— Jag vet mycket väl, svarade mr Collins med
en avmätt rörelse med handen, att det är vanligt,
att unga damer säga nej till en man, vars anbud de
i hemlighet tänka antaga, då han först framför sitt
frieri, och att deras avslag ibland upprepas en andra
eller till och med en tredje gång. Jag låter mig
därför för ingen del avskräckas av vad ni nu har sagt,
och jag hoppas inom kort få föra er till altaret.

— På min ära, ropade Elisabet, ert hopp är ganska
egendomligt efter det svar, jag givit er. Jag
försäkrar er, att jag inte är en av dessa flickor (om
sådana verkligen finnas), som våga sätta sin lycka

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:21:49 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/stoltoford/0155.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free