Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Milles, Carl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 133 —
Lägg därtill det lungförstörande arbetet i
marmorhuggeri-erna — är det då att undra på att hans redan förut svaga
hälsa ytterligare undergrävdes?
Emellertid började studierna och modelleringsfliten så
småningom att manifestera sig i skapelser, som givetsvis till
en början voro ganska opersonliga och ganska
medelmåttiga men som dock inneburo rika löften och därigenom
uppmuntran till fortsatt arbete. Hans arbeten utställdes, fingo
pris och lockade fram beställningar. Till hans första
skulpturer höra Hylas, i marmor och numera uppställd i Västerås’
rådhus, Kampen för tillvaron, likaledes i marmor och
föreställande tvenne sammanställda halvfigurer, vidare Under
strejken, flickstatyn La premiere frisson, bronsgruppen Barn
med en groda och diverse småskulpturer.
Men om denna hans kamp hade man hemma i Sverige
ingen eller endast föga aning. I konstens värld ligga de
båda städerna Paris och Stockholm på vida längre avstånd
från varandra, än de göra i verkligheten. Men även nere i
Paris var Milles jämförelsevis isolerad. Han är som förut
nämnts av naturen blyg och diskret och sökte sig inga
vänner.
Så mycket större uppmärksamhet väckte han därför i
Sverige, när han hemsände sitt förslag till Sten
Sture-monumen-tet, därmed deltagande i den pristävling, som Upsala utlyst
för att få fram ett värdigt skulpturverk att kröna den redan
förut av norrmannen H. R. Alstrup till studentkåren skänkta
porfyrkolonnen. Milles’ utkast tilldelades av prisnämnden
endast fjärde pris. Men detta huvudsakligen därför, att han
inte följt reglerna utan låtit sitt i stenfärgad gips utförda
förslag vila på en murad granitsockel i stället för den
avsedda porfyrkolonnen. Annars var man litet varstans ense
om att hans behandling av ämnet var den både originellaste
och mäktigaste, och snart igångsattes en kraftig aktion för
hans förslag, en aktion, som resulterade i att Carl Milles,
fjärde pristagaren, anmodades utföra sitt förslag i förstorad
skala. Följande år, d. v. s. 1903, stod denna modell färdig,
och den ekonomiska sidan av saken tryggades genom
fortsatt insamling och av Harald Wijk donerade femtiotusen
kronor. År 1908 lades alla papper på bordet, och efter
ytterligare fem år stod monumentgruppen färdig att gjutas.
Sedan vidtog den bekanta striden om platsen för konstverket,
en strid, som slutligen resulterade i att monumentet år 1925
restes på Kronåsen, en ur såväl historisk som estetisk
synpunkt synnerligen olämplig plats.
Men den Sten Sture, som äntligen restes, var i viss mening
en annan än Milles’ första utkast. Liksom skaparen själv i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
