Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Mussolini, Benito
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 145 —
och med järnhård disciplin sammanhöll det hela — alla
dessa vitt skilda element, vilka ursprungligen endast haft
ett gemensamt: viljan att få reda i Italiens kaos.
En rörelse av dylikt slag skapas inte på en dag. Men
Mussolini kunde både vänta och arbeta, viss, som ihan var
på sig själv och sin sak. Och så småningom — alltunder
det motparten for fram allt vildare och hänsynslösare —
bredde fascismen ut sig över norra Italien och kunde mer
och mer skrida till angrepp. Hårt mot hårt, det var lösen.
Strejker, som hotade det allmännas bästa, bekämpades med
alla upptänkliga medel, ett kommunistiskt våldsdåd
bestraffades ofelbart, såväl oroselement som självsvåldiga
plikt-skolkare inom kommunstyrelser och statsverk bortrensades
o. s. v. På en kongress i Rom i november 1921
samman-knöt Mussolini de olika "spöknippena" till ett enda stort
knippe Partitio nazionale fascista, och under år 1922 gick
utvecklingen raskt.
I augusti 1922 utdelades dödsstöten. Terrorn hade för
att få ett avgörande till stånd den 31 juli proklamerat
generalstrejk. Fascistorganisationen fungerade emellertid som
ett reservurverk för hela staten och hade på några dagar
klargjort faktum, att generalstrejken blivit ett grundligt
fiasko. Därmed hade också fascismen visat sig som den
starkaste makten i staten. Det återstod nu bara att
legalisera denna makt.
En dylik legalisation kunde emellertid inte ske med den
dåvarande regeringen som formell innehavare av makten.
Fördenskull uppmanade Mussolini ministären Facta att
omkonstruera sig så, att fascismen blev fullödigt representerad.
Och då intet hjälpte, skred Mussolini till avgörande
handling. Efter en generalmönstring av c:a 40,000 man och
en talrik besökt partikongress, som hälsade Mussolini som
il duce, avsände han sitt ultimatum till regeringen och
sammandrog hären mot Rom. En oväntad bundsförvant erhöll
han emellertid i konungen, som efter att ha satt sig in i
situationen inskred med sitt veto mot ministärens
åtgärder och avvärjde ali blodsutgjutelse genom att räcka
handen åt Mussolini, då denne som triumfator höll sitt
intåg i Rom.
Mussolini å sin sida svarade med att betyga konungen sin
lydnad och vördnad. Att detta inte bara var en vacker
men tom gest, har han sedermera visat. Liksom han för
sig och sin sak inte anser sig behöva ha någon annan
etikett än: "Nationens väl", hade och har han heller inte
något behov av ett avskaffa kungamakten. Tvärtom blev
denna för honom en symbol för just Nationen. Också har
Stora, rika, berömda 10
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
