Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Avdelning II - Sista akten (Ur Renässansmannens liv
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kallade en dumhet, när han gör W. till martyr för
hyckleriet; det var hans namn på rättvisan.
W. tyckes dock ha fått en annan syn på saken än
hans fördomsfrie försvarare.
»En dag i fängelset, då man icke gråter, är en dag
på vilken ens hjärta är hårt, icke en dag på vilken
man är lycklig.»
»Då jag en gång satt samhällets krafter
(domstolen) i rörelse, var det naturligt att samhället vände
sig mot mig och sade: Har du hela denna tid i ditt
liv trotsat mina lagar, och vädjar du nu till samma
lagar för att bliva skyddad? Du skall få se dessa
lagar utövade i all sin kraft.»
»En människas högsta ögonblick är då hon
knäfaller i stoftet, slår sig för sitt bröst och bekänner
alla sitt livs synder.»
Livsglädjen som han i Oxford fått lukt på genom
Walter Horatio Paters Renaissance 1873, börjar
nu visa tänderna och surna.
»Präster och andra människor, som använda
talesätt utan innebörd, tala ofta om lidandet som ett
mysterium. I själva verket är det en uppenbarelse.»
»Bakom glädjen och skrattet kan ett rått, hårt och
känslolöst temperament dölja sig. Lidandet bär icke
någon mask som glädjen.»
»Ibland tyckes mig sorgen vara den enda
sanningen.»
»Ty livets hemlighet är lidande.»
Tilläggom att W. hämtade sin farligaste lärdom
ur Baudelaire och Shaksperes sonetter.
Och slutom med hans nya syn på renässansen,
som han fick i fängelset.
»Det som i hela historiens gång synes mig mest
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
