Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Avdelning II - I vindskontoret
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Men där fanns förhistoriska saker, små
fickmöbler från hennes barnatid och dem hon fört med
sig i nya hemmet. En japansk skärm med
krysantemum och guldfasaner, en liten matta, ett blomställ.
Men varför alla dessa reliker häruppe i sot och damm,
och icke därnere hos honom, som dyrkade minnet?
Vågade han icke se dem varje dag eller ville
han icke?...
Så fick han ögonen på ett litet hängskåp
liggande i en papperskorg. Ett svagt minne om något
ögonblick som liknade julafton slog upp, barnaögon,
små vita mjölktänder, gropar i kinderna, första
speldosan då lillan spelade för julgran, för gunghästen,
för dockorna Rosa och Brita...
Han öppnade hängskåpet; där var ingen
speldosa, men där låg en fonograf, mycket liten och enkel,
en leksak, som bara kunde säga ett ord, ett enda! han
mindes inte vilket.
Nyckeln låg bredvid, han drog upp urverket;
och så öppnade han rigeln.
Det surrade som ett bi först; men det stack icke
efteråt, utan det viskade, det enda ordet, den kunde:
Älskade!
Och med hennes röst! Ja det var ju intalat av
henne, fast han glömt det,
– Älskade!
Då skrek han till Gud, han röt mot himlen, och
så föll han till golvet! Och liggande kunde han
endast jämra sig: Om de voro döda åtminstone!
Om...
De voro nämligen icke döda. De levde!
Det var det ohjälpliga, oförsonliga; och det här
alltsammans var icke reliker, det var strandgods!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
