- Project Runeberg -  Samlade skrifter av August Strindberg / 46-48. En blå bok. Del 1-4 /
927

(1912-1921) Author: August Strindberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Avdelning III - Den egocentriske

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

förstod han tämligen väl. Och när han söktes som fjärde
man, fann han sig vara något betydande.

Därför mottog han inbjudningen som vore han
oumbärlig; ehuru de andra tre voro mera
oumbärliga. Han bjöd på sin värda person, och lät de andra
förstå att han skötte spelet, under det de bara voro
medspelande.

När min dotter blev sjuk, inställdes vårt parti.
Han beklagade ju min olycka, men kunde icke dölja
sin missräkning över ett uteblivet nöje. Det kom
slutligen en otålig telefon: Är hon inte frisk än?

Hon blev icke frisk, utan dog. Hans sätt att
trösta var ganska likt honom:

– Du ska inte grubbla! Slå bort det där! Annars
blir du sjuk!

Jag ville ju tala om den döda för att lindra
sorgen, liksom han fått tala om sin sorg efter Fina.
Men nu var det annat! Han blev distrait, hörde orätt,
förstörde samtalet, spelade döv och dum, och var
framför allt plågad av ett så ledsamt ämne, tittade
åt spelbordet, fick ett ärende, och måste gå.

Han tycktes dock äga deltagande för människor,
ty han uppträdde i olyckans stund; men föreföll mera
nyfiken än deltagande. Hörde gärna om olyckor, men
icke detaljerna.

Alla äreröriga handlingar höll han strängt ifrån
sig, ty han var rädd att få vittna och att bli inblandad.

En gång var jag orättvist anklagad; han hade
bevittnat den absolut oskyldiga handlingen. Men han
teg! Såg hur jag blev straffad! Men teg! Jag trodde
han hatade mig i hemlighet, och gärna såg att jag led.

Han visste även att jag var oskyldig inför en hel
hop anklagelser; men när jag ville försvara mig, så teg

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:39:13 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/strindbg/blabok/0929.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free