Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Avdelning III - Den egocentriske
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
han på det obehagliga sättet, som om han menade
jag satt och ljög.
När jag ville förklara mig, så låtsades han
missförstå vad jag sade. Även när han senare fick full
bevisning på min oskuld, så kunde jag icke utrota hans
första orättvisa tanke. Han blev ond, kallade mig
långsint, småaktig, hämndgirig, allt möjligt, bara därför
att han haft orätt!
Han hade lärt en mängd människovänliga ord,
som han begagnade vid allvarliga tillfällen och vilka
gåvo honom anseende som deltagande människovän.
Men jag tyckte de voro illa placerade, verkade som
lösryckta ur skåltal och gravtal.
Likaså kunde han icke sköta sitt ansikte, utan
detta röjde ibland på egen hand hans verkliga känslor
dem han ämnade dölja.
Sålunda hade jag en gång lidit en stor offentlig
skymf och höll mig undan, icke mottagande någon i
mitt hem.
Så kom han en afton, och som han för tillfället
var »min enda vän», så öppnade jag dörren.
Han räckte mig sin hand deltagande, och skakade
min som om handen sade: stackars vän; men
samtidigt gapskrattade hans ansikte, på ett onaturligt
vidrigt sätt, som om grimeringen svikit. Jag blev rädd
för honom. Men straxt därpå kommo de deltagande
orden i massor, och en indignation över de orättvisor
jag led. Därvid glömde han ej citera de värsta
skymfarne, dem jag icke kände; och när han gick hade han
smugglat in i mitt fridlysta hem all den dynga som
jag hållit ifrån mig genom att icke läsa tidningar och
icke höra på skvallerbyttor!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
