Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Genvägar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GENVÄGAR 39
Hon såg upp; ynglingen stod där med ett brett
gult bandelär över bröstet och räckte fram en bandros.
- Nej, se, är det ni! utbrast han förvånad. Tänk,
att vi skulle råkas en gång till i livet! Jag hade tänkt
så många gånger stanna på gatan, men jag vågade
inte. Får jag lov att föreställa mig för er fru moder?
Och med en artig bugning föreställer han sig
för modren:
- Mitt namn är Robert Vedholm! Fröken Tekla
och jag äro skolkamrater och konfirmerades
tillsammans i Tyska kyrkan. .
Tekla hade icke fått fram ett ord, och modren
visste ej, vad hon skulle säga.
Herr Vedholm utdelade sina märken och kom
tillbaka till de två fruntimren.
- Kanske fröken behagar stiga upp på
kommandobryggan och se på utsikten? Vi ha just
Bock-holmssunds undersköna stränder förut.
Tekla såg på modren, som nickade bifall, något
sömnigt, ty luften sökte henne.
Herr Vedholm gick förut och Tekla efter. Hon
hade tyckt, att han uttryckte sig vårdat, men att hans
röst ej var sådan, som hon väntat sig. Men det
låg något tryggt i detta, att han sagt de varit
kamrater. Han hade med denna erinran om
gemensamma sinnesrörelser och minnen liksom kastat en
varm duk över bägges deras axlar, under vilken de
gingo lugna för pratets hagelskurar, och han hade
knutit ett band emellan dem.
- Ni tycker väl ej, att jag är påflugen? började
han, när de kommo upp på bryggan.
- Hur kan ni säga så? svarade Tekla, vi ha ju
varit konfirmationskamrater.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
