Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Pintorpa-fruns julafton
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
på den tanken att de voro förgiftade, och mycket
sannolikt genom kokkärlen.
När han framkastade den misstanken för frun,
så...
Som herrn icke ville bli förgiftad, så ringde han
och befallde in potatiskastrullen. Den kom in och
befanns vara bristfällig.
– Ser du, att emaljen är sprucken och en bit
är borta! frågade han sin fru.
– Nej! svarade hon.
Då förlorade han tron på kärleken, steg upp
från bordet och telefonerade efter en expresskarl.
När den kom, skickade herrn honom att köpa
nya kokkärl, och på samma gång en senapssked.
Följande natt brunno alla elektriska lågorna i
huset, hela natten ända till morgonen. Frun hade
tänt dem!
Då började, icke kärleken, men hatet, det stora
berättigade, härliga hatet mot ondskan, mot den
överlästa elakheten, den överlagda gemenheten.
Och hatets förtärande, renande eld brände bort
spindelvävarne från hans ögon, och han såg att han
var förenad, icke med en människa utan med en
djävul.
Hela hemmet såg ut som en enda stor gröngul
elakhet. Det hatades så att det osade svavel och
fosfor; tjänarna hatade, så att frun krympte och förtvivlad
kom att söka skydd och tröst inne hos mannen, som
fattades av medlidande:
– Du är så ond, så att det är synd om dig!
sade han.
Men när han då tröstade henne, så gick hon
och öppnade elektriciteten igen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
