- Project Runeberg -  Samlade skrifter av August Strindberg / 54. Efterslåtter : berättelser, dikter, artiklar /
135

(1912-1921) Author: August Strindberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Pintorpa-fruns julafton

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

blev hon mörkrädd, steg upp för att tända
elektriska ljusen. Men se, det vart intet ljus.

Hon gick ut i köket att söka en tändsticka, men
fann ingen.

Och i mörkret trevade hon sig tillbaka till
salsbordet, där hon blev sittande, I timmar satt hon där
och tänkte över det förflutna och över att det var
julafton. Julafton! Och i hennes minne steg upp,
bland annat, en liten småsak. Under hennes
förlovningstid hade hon en gång lyftad och renad av
fästmannens gränslösa kärlek, kommit till medvetande om,
att hon icke var den ängel han trodde. Och hon
blygdes över den goda tanke han hyste om henne.
Hon fattades av medlidande med honom och i ett
bättre ögonblick skrev hon ett brev; sade att hon
icke var den han trodde, utan att hon var den ondaste
människa som var skapad; och hon bad honom rädda
sig i tid. Men han trodde henne icke, utan trodde
endast på sina stora känslor.

Då ringde det skarpt på telefonen, och tänkande
att räddningen nu var nära, skyndade hon till
apparaten, satte luren till örat och lyssnade.

– Häxa! Mara! Spindel! lät det från en rå
stämma, som hon icke kände igen.

Och ondare än förut gick hon tillbaka till
salsbordet och satte sig, sedan hon stängt av telefonen.
Men hon hade icke suttit länge, förrän telefonen
började liksom tala av sig själv; i alla fall tyckte hon så.

Och den talade om alla hennes elakheter: huru
hon låtit sin fattiga man betala elektriska lågor, som
brunnit hela nätterna; om jungfrurna hon torterat
med ringklockan; om de förgiftade kokkärlen, och allt,
allt!

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:41:12 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/strindbg/eftersl/0135.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free