Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Winges Thor och Rosens Erik XIV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hjulen? Det är åsagubben, den eviga andens första
uppenbarelse, det är ljuset! Varför reser han sig ej?
Han är lugn i sin vrede, ty han är viss på sin seger.
Och dessa tunga kroppar, svåra att urskilja från de
stockar och stenar som följa dem i deras fall, äro de
onda makter? Nej, de äro stora barn, medvetna blott
om sin styrka, men ej om sättet att begagna den.
Varföre skola de falla? De äro födda att dö, och de äro
sorglöse än i dödens ögonblick, liksom de anade ett
bättre tillkommande. Det är tidens barndom som skall
dö, ynglingaåldern bryter in, anden har vaknat och i
ungdomligt övermod stormar han fram över de fallnes
lik – det är dagen som följer på natten, det är ett
segerrop, ett mäktigt »varde ljus!». Men se, detta ljus är
rödskimrande obestämt, fosforartat, det förtär sig själv
och skall snart slockna för det mildare, som tändes i
den helga natten vid Betlehem, den blixtrande
hammaren skall vridas ur denna väldiga hand, och det
strålande korset skall lyftas av honom, den på en gång
starkare och milde. Det är en stor tragedi i två akter
av vilka man anat den tredje eller försoningen. Detta
är det intresse vi hava av Winges tavla. Har
konstnären menat något annat? Han må ha menat vad som
hälst, han är förstådd av sitt folk, och detta är hans
största triumf. Estetici må invända: Thor är ju en
figur som man aldrig får fasta på; än åker han på
molnen, än sitter han i tummen på jättens handske.
Vi ställa oss på konstnärns sida som sett huru Correggio
kryssat förbi de klippor estetici kastat i vägen för
den bildande konstnärn då han ena gången låtit Zevs
i form av ett moln omfamna lo och den andre i skepnad
av ett guldregn lyckliggöra Danaë, och vi buga
oss för professorn, nej, för konstnärn Winge, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
