Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Karantänmästarns berättelser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hon icke kommit till Arreskovsjön, skulle hon ju
vara i Köpenhamn. På visitkortet han avsände hade
han endast skrivit: »En något sällsam fråga: Var är
min fru ?»
Den av människor född, som icke vandrat
väntande en och en halv timme på en trottoarkant, har
intet begrepp om hur lång den tiden är. Men hans
tid förkortades i hoppet att efter åtta dagars
tysthetskur i Hamburg, fem veckors enkelt fängelse på Rügen
och en veckas sjunde helvete på Flinen, få återse sin
hustru.
Nåväl efter sex kvart återkom budet med ett
annat visitkort på vilket stod skrivet: »Hon reste
i morse till Fünen för att råka er!»
Bom ! Bom ! Bom!
- Nu tycker jag det börjar bli tråkigt, även som
intrig betraktat, sade han sig!
- Om detta skulle behandlas som romanmotiv,
måste läsaren slänga bort boken och säga: Nej, det
är för tjockt! Och som fars icke roligt nog!
Och likafullt: Så var det!
Nästa tanke blev den!
- Stackars, olyckliga min fru, som skall gå rätt
in i lejonkulan! Nu får hon stryk!
Fadrens raseri hade nämligen inga gränser och
svärmodren hade sista dagen sagt:
- Kommer hon nu, så slår han henne!
Därför gick han och telegraferade till gumman,
förberedde ankomsten och bad om försköning.
På fyra dagar kunde hon icke komma. För att
slippa gå i Köpenhamn och få sin bröllopstripp
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
