Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra delen - Hans poem
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
382 GIFTAS
Hans poem.
Han söker ungkarlsgillen, emedan han har en
elak hustru.
En liten ful, stygg, grälsjuk tyrann, som njuter
av lagens orättvisa mot kvinnan.
Att höra honom en natt, eller mot morgonsidan,
när vinet släpper rullgardinen över det närvarande
och sätter det förflutna i belysning, är ganska eget.
Härom sist satt han på sängkanten hos sin vän
aktören och talade om sin hustru. Han drog upp
tavlor från det förflutna, från den gyllene
förlovningstiden, från första giftastiden. Och nu och förr
smälte ihop. Han hade den vackraste kvinna i
skapelsen, den godaste, intelligentaste och dugligaste.
Hon var ett mästerstycke. Han erkände, att han
varit orättvis och elak mot henne och att han icke var
värdig henne.
När han tog på överrocken och tömde sista
glaset, blev han plötsligen allvarsam.
- Hon har ett fel ändå, hon som alla, för ingen
är felfri, sade han. Hon tycker inte om att jag är
ute om nätterna.
- Varför är du ute om nätterna då? stack en
ungkarl emellan.
- Varför? Varför jag är ute om nätterna?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
