Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nionde kapitlet. Ester.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
142 GÖTISKA RUMMEN
Husets maskineri gick ljudlöst och skulle ha gått
så allt framgent, om icke hustrun känt sin ställning
hotas, och framför allt fruktat att skiljas från barnen,
vilka kanske skulle få styvmor, sedan hon själv
kastats ut på backen.
I känslan av det förestående hade hon i hast
samlat anhängare och vapen, besluten att slå slaget
och döda fienden hellre än att dödas.
Efter en sömnlös natt, sliten av tvivel och
ovisshet vaknade Gustav Borg och klädde sig. Därpå
gick han helt enkelt ner till kaffebordet, där han
råkade hustrun och barnen. Allt var sig likt, men
ändå litet olikt. Ester var kall och sluten, och när
fadren med en blick letade efter greve Max, var
modren genast tillreds med ett:
- Max bad hälsa så mycket; han ville inte störa
dig.
Detta enda svar utgjorde hela familjebyggnadens
hemlighet. Låta passera, låta rinna av,
kompromissa, förtiga, och gå vidare. Och detta befriade,
så att Gustav Borg återfann sig, troende allt vara
glömt, och han hängav sig åt glädjen vara bland de
sina, kände sig stark, omgiven av sin naturliga
livvakt.
Han nedlade varje tanke på anfall och försvar,
fred var sluten, det skedda hade aldrig skett; och
han gick ut att spatsera i skogen med de två yngsta,
vilkas sällskap föryngrade honom. De kommo ut
i en hage, där ekorrar sprungo i snön för att
motionera sig efter den långa sömnen. Vid åsynen av de
promenerande skyndade de snabba djuren upp i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
