- Project Runeberg -  Samlade skrifter av August Strindberg / 40. Götiska rummen /
197

(1912-1921) Author: August Strindberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Trettonde kapitlet. Fru Brita på Storö.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

FRU BRITA PÄ STORÖ 197

denna blev också gripen, men mest därför att hon
hörde fadrens röst genom barnet. Denna man, som
hon trodde sig ha utrotat från jorden, steg upp igen
och satt vid bordet, talande, förebrående. Skulle han
hämnas genom barnen, skulle hans själ ännu dväljas
i detta hus, varifrån han var utstängd? Hon fattade
i denna stund ett gränslöst hat till barnet, och när
gossen av tanklöshet eller av omedveten vilja, tog
tillbaka servettringen, reste sig modren i raseri och
röck barnet i örat. Lugn, kall, behärskad och med
en vuxen persons övertygelse, uttalade gossen dessa
ord, som han icke tänkt ut:

- Rör mig icke, mamma, för då dör du!

Vad menade han? Menade han något? Vem
vet? Alla barn äro underbarn i så måtto, att deras
intuitiva förstånd synes ligga färdigt i den lilla
ofullbordade kroppen. Men även barnkroppen tyckes vara
färdig; den synes blott i förminskad skala, och man
får ofta det intryck, att man ser en miniatyrmänniska,
när man ser ett barn. Dessa naiva utbrott man hör
hos ett barn äro icke naiva, de äro lika djuptänkta
som hos en äldre. Vi läste ju nyss i en stor
statsmans bekännelser huru han erinrade sig vara precis
lika klok i sina pojkår som på ålderdomen. Om så
är, vartill tjänar uppfostran då? Till att undertrycka!

Emellertid när gossen talat, skulle han såsom
svar bli utvisad i ett mörkt rum, därför att han talat
vid bordet. Modren hade fattat honom i armen,
förstämningen var allmän, och greve Max beredde sig
gå emellan, då alla på en gång lystrade till.

Utifrån trädgården hördes ett rytande4jud, kanske
ett ramande husdjurs ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:37:36 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/strindbg/gotiska/0197.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free