- Project Runeberg -  Samlade skrifter av August Strindberg / 24. I havsbandet /
131

(1912-1921) Author: August Strindberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sjunde kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

SJUNDE KAPITLET 131

halvstammiga tallar, vilka tillsammans endast brukade
hägra som ett skogsbryn. Det gällde nu att fälla ett
halvt dussin för att isolera den bästa och den som
silhuetterade sig mot luften.

Att såga ner de övertaliga var en halv timmes
göra. Den kvarlåtne var en slank en, vars hela
växtlighet samlat sig i kronan, just därför att de
andra, stående tätt inpå, hindrat grenbildning på
stammen. Men nu måste han med yxan gallra kronan,
så att den utmärkande paraplyställningen med dess
spröt kom fram. Det var lätt gjort, men när han
sedan viserade sin skapelse i dioptern, såg han, att
stilen ännu icke var fullkomlig, utan att toppgrenarne
måste med zinktråd stagas uppåt och sidogrenarne
något neråt och utåt. När pinjen var färdig, tog han
ett glas vin och utsåg råmaterialet till cypresserna.
Detta gav sig snart själv i ett par toppiga enar, vilka
han endast behövde välja, så att de stodo mot luften,
varpå yxan och kniven putsade. Men som de stodo
väl ljusa, tog han ett ämbar vatten, i vilket han löste
kimrök, och med lösningen stänkte han dem, tills de
fått en riktig kyrkogårdsfärg.

När han så beskådade sitt verk, blev han hemsk
till mods, erinrade en mörk historia om flickan, som
trampade på brödkakan, och när de vita måsarne
upphävde rysliga skrik över hans huvud, tänkte han
på de två svarta korparne, som kommo från himlen
att hämta själen till helvetet.

Sedan han suttit en stund, så att blodet återvänt
till hjärnan, log han åt sitt verk och åt sin barnsliga
fruktan. Om naturen icke gått precis så hastigt till
väga vid arternas uppkomst, så var det icke brist på
vilja, utan bara på förmåga.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Jan 21 20:50:31 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/strindbg/havsband/0131.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free