- Project Runeberg -  Samlade skrifter av August Strindberg / 24. I havsbandet /
146

(1912-1921) Author: August Strindberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sjunde kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

146 I HAVSBANDET

tryckande ansvar, som han ville bli fri ifrån. Och
därför måste han resa.

I tankarne satt han nu och packade sina saker.
Han plockade ihop från skrivbordet och såg den
tomma, gröna duken; tog bort lampan, som spritt
ljus om kvällen och gnistrande färg om dagen. Och
där blev ett tomrum. Klädde av väggarne deras tavlor
och vävnader, och de vita, trista matematiska figurerna
stego fram; lyfte ner böckerna från hyllorna, och den
rysliga ödsligheten grinade emot honom,
enformigheten, nakenheten, fattigdomen!

Och så kom tröttheten av kroppsansträngningen,
resefruktan med dess förlamande verkan; ängslan för
det okända, dit han nu skulle kastas; saknaden av
det invanda och av hennes sällskap. Och han såg
den unga flickan i sin barnsliga och dock
majestätiska skönhet; hörde hennes klagan, såg hennes
bleknade kinder, som en annan skulle komma att
rodna igen efter en tids förlopp.

Så hade han lidit igenom alla skilsmässans kval
en hel kvart, vilken förefallit honom lång som timmar,
då han i sommarnattens halvskymning såg en
kvinnogestalt teckna sig mot den ljusa himmeln uppe på
berget. De härliga konturerna, dem han kände så
väl, antogo ännu ädlare proportioner mot den numera
blekgula skyn, vilken likaväl kunde vara slutet på
en solnedgång som början på en soluppgång. Hon
tycktes komma ifrån tullstugan och syntes söka något
eller någon. Barhuvad och med håret ännu hängande
kring axlarne, kastande med huvudet för att spana,
syntes hon plötsligen ha upptäckt, vad hon sökte,
och med raska steg störtade hon ner till stranden,
där den återfunne var sittande, orörlig, utan makt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Jan 21 20:50:31 2022 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/strindbg/havsband/0146.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free