- Project Runeberg -  Samlade skrifter av August Strindberg / 24. I havsbandet /
220

(1912-1921) Author: August Strindberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Trettonde kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

220 I HAVSBANDET

något att reagera emot, att öva sig på. För övrigt
var faran härute bland vildarne icke mindre än
där-oppe i de kretsar, han nyss lämnat och där makten
att tillfoga verklig skada var större. Hade icke läkaren
på korvetten betraktat honom som en sjuk, då han
talat om, att ett sätt måste utfinnas att kunna
tillgodogöra sig de oerhörda kvantiteter fritt kväve, som
slösades bort vid svavelsyrefabrikationen, under det
man samtidigt importerade det dyra chilisalpetret för
att ersätta jordens kväveförluster. Eller då han
framkastat något om skorstensrökarnes tillgodogörande
för tekniska ändamål, huru hade icke vännen tillrått
honom att taga sig en séjour vid en badort och vistas
bland människor.

Heldre då stanna i absolut ensamhet och gälla
för dåre bland rödskinn än dömas till borgerlig död
av jämlikar med auktoritet och domsrätt utan vad.

Sedan han vandrat en stund i mörkret,
återvände han till sin stuga och tände ljus och lampor
i sina två rum samt öppnade dörrarne till förstugan
och avlägsnade därigenom intrycket av att vara
instängd.

När han nu såg på* klockan, var hon icke mer
än åtta. Den långa kvällen och natten, som förestod,
skrämde honom, ty hans huvud var alltför tröttat att
kunna arbeta, men icke tillräckligt för att sova.
Vindens pinande i knutarne, vågens dån och
ljudbojens rytande gjorde honom nervös. För att befria
sig från dessa hörselsuggestioner, under vilka han
icke ville vara slav, lade han in sina i Tyskland köpta
»sovkulor», små stålklot, som, insatta i öronen,
hindrade varje ljud att intränga och förnimmas.

Men när han nu stängt av den kanske största

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Jan 21 20:50:31 2022 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/strindbg/havsband/0220.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free