- Project Runeberg -  Samlade skrifter av August Strindberg / 21. Hemsöborna. Skärkarlsliv /
32

(1912-1921) Author: August Strindberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hemsöborna - Andra kapitlet. Söndagsvila och söndagsvärv; den gode herden och de elaka fåren; morkullorna som fick vad de behövde, och drängen som fick kammaren.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

på golvet, så att han kunde inbilla sig att
församlingen skulle se honom riktigt. Därpå slog han upp
i psalmboken och började med hög röst, löpande på
tonskalan, som han hört kolportörerna göra, och själv
gjort, predika opp texten:

– »I den tiden sade Jesus till judarna: Jag
är den gode herden: den gode herden låter sitt liv
för fåren; men den som lejder är, och icke är
herden, vilken fåren icke tillhöra, ser ulven komma
och övergiver fåren och flyr.»

En underlig känsla av personligt ansvar
bemäktigade sig uppläsaren, när han uttalade orden:
jag är den gode herden, och han tittade ut genom
fönstret, betydelsefullt, såsom om han sökte de båda
lejda flyktingarne Rundqvist och Norman.

Gumman nickade sorgset bifallande och tog
katten upp i knä, som om hon öppnat sin famn för
det förlorade fåret.

Men Carlsson läste på med av rörelse dallrande
röst, såsom om han skrivit det själv:

– »Men den lejde flyr» – ja han flyr, broderade
han – »ty han är lejd» – skrek han – »och
vårdar intet om fåren.

Jag är den gode herden, och känner mina får,
och mina känna mig» – tog han utantill efter, som
det var ett språk ur katekesen. – Därpå sänkte
han rösten, slog ner ögonen, såsom om han haft en
djup sorg över mänskornas ondska och framsuckade,
starkt betonat och med sidoblickar, icke utan ett
visst illmarigt underförstånd, såsom om han med
smärta angav några okända skälmar, utan att precis
vilja stå för anklagelsen:

– »Jag haver ock andra får, som icke äro av

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:32:31 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/strindbg/hemsobor/0032.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free