Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hemsöborna - Tredje kapitlet. Drängen lägger trumf på bordet, blir herre på täppan och kröker till ungtupparna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
gillande grin, men Norman hade fått några supar i
huvet, och Idas krås hade trollat fram oanade
krafter, så att han fann sig ohågad ge tappt vid
utmaningen.
– Höllu! härmade han Carlsson, som
oförvarandes släppt lös sitt modersmål, vilket alltid hade en
löjlig verkan på uppsvenskarne. Kum ut på backen,
du, så ska jag ta lopporna ur svinpälsen på dig!
Carlsson fann ännu icke ställningen så hotande,
att man behövde gå till nävarne, och höll sig ännu
på munhuggningens oskyldigare område.
– Va ä det för ena markvadiga svin, som ha
loppor i pälsen?
– Det är väl varmlandssvin, kan jag tro! svarade Norman.
Det stack nationaläran, och letande ännu i sista
stund efter ett oåtkomligt dråpord, gick han rakt
på fienden, tog honom i västen och röck honom ut
på backen.
Flickorna ställde opp sig i dörröppningen att
åskåda drabbningen, och det föll ingen in att söka
gå emellan.
Norman var liten och satt, men Carlsson var
grövre och utvuxen. I ett kastade han av sig rocken,
som han var rädd om, och kämparne brasade i hop;
Norman med huvudet förut, som han lärt av
lotspojkarne; men Carlsson tog i honom, måttade en ful
spark åt skrevet, och som en upprullad igelkott föll
Norman på dynghögen.
– Rallbuse! skrek han, urståndsatt att försvara
sig med nävarne längre.
Carlsson skummade, och letande förgäves efter
tillmälen, satte han knät på bröstet och kindpustade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
