- Project Runeberg -  Samlade skrifter av August Strindberg / 21. Hemsöborna. Skärkarlsliv /
70

(1912-1921) Author: August Strindberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hemsöborna - Tredje kapitlet. Drängen lägger trumf på bordet, blir herre på täppan och kröker till ungtupparna.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

gång knakade det i stättan och flöjande som en stut
kom Kvarnöpojken med Fjällångsflickan, och just
när hon stod högst uppe på gärdsgården, röd i hyn
av dansen och med ett övergivet löje, som visade
alla de vita tänderna, satte hon de höjda armarne
i kors bakom nacken, som om hon ville falla, och
med ett lössläppt flåsande skratt och spärrade
näsborrar kastade hon sig handlöst ner i armarne på
gossen, som tog emot henne med en lång kyss och
bar henne in i mörkret.

Den gamla stod bakom hasselbusken och såg
par om par komma, gå, komma igen, som i hennes
ungdom, och gammal eld slog upp, gömd under två
års aska.

Under tiden hade fiolen så småningom tystnat,
det var över midnatt och morgonrodnaden stod redan
svag borta över skogen i norr; sorlet från logen
blev mera däst och några enstaka hurrarop ute från
ängen angåvo, att danssällskapet skingrat sig, att
hemfärden förestod för slåtterfolket. Hon måste fram
och säga adjö. När hon kom ut i droget, där mörkret
börjat förtunnas, så att lövets grönska kunde skönjas,
fick hon se Carlsson och Ida komma längst opp i
brinken, hand i hand, som om de skulle kasta sig in
i en polska. Skamsen att bli träffad här i »gröna
gången» vände hon och skyndade över stättan för
att hinna hem, innan folket hade givit sig av. Men
på andra sidan stättan stod Rundqvist och slog ihop
händerna, när han fick se gumman, som gömde
ansiktet i förklät för att icke visa att hon skämdes:

– Nej, Herre Jemine, har moster också varit
i hagen? Å, jag säger det; ja si de gamla är då
inte att lita på mer än...


<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:32:31 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/strindbg/hemsobor/0070.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free