- Project Runeberg -  Samlade skrifter av August Strindberg / 21. Hemsöborna. Skärkarlsliv /
74

(1912-1921) Author: August Strindberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hemsöborna - Fjärde kapitlet. Det bullrar till bröllop och käringen blir tagen för guldet.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

vars herre reser bort, sprang Carlsson i stranden,
hoppande på stenar, snavande på rötter, för att hinna
ut på udden, där han hade sin bössa gömd bakom
en albuske, för att kunna ge salut. Men han måtte
ha klivit med rasande ben ur sängen, ty just när
ångbåten gick förbi och han med bössan lyftad i luften
skulle fyra av, klickade skottet. Kastande bössan i
gräset tog han upp sin näsduk och viftade, sprang i
stranden och svängde sin blåa bomullsnäsduk,
hurrade och flåsade, men ingen svarade från båten; icke
en hand lyftes, inte en näsduk rördes. Ida var
försvunnen! Men oförbrännelig, rasande, sprang han
över kullerstenar, hoppade i vattnet, rusade genom
albuskar, kom till en gärdsgård och flöjde halvt
igenom den, så han rev sig på störarne; och slutligen,
just som båten skulle försvinna bakom udden, stötte
han på en vassvik; utan betänkande sprang han i
vattnet, svängde än en gång sin näsduk, utstötande
ett sista förtvivlat hurra. Ångbåtens akter kröp
bakom tallarne och han såg professorns hatt viftande
till avsked löpa undan in i skogsudden släpande efter
sig den blågula flaggen med posthornet, som än en
gång glimtade mellan alarne; och så var allt
försvunnet utom den långa svarta röken, som låg efter
vattnet som ett sorgflor och gjorde luften mörk.

Carlsson plumsade i land och gick steg för steg
tillbaka till sin bössa. Han tittade på henne med
onda blickar, som han skulle sett på en annan, som
svikit honom; skakade på pannan, satte på ny
knallhatt och fyrade av.

Därpå kom han tillbaka till bryggan. Han såg
hela upptåget igen; hur han dansat som en pajas
på broplankorna lik en annan marknadskasper,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:32:31 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/strindbg/hemsobor/0074.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free