Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hemsöborna - Fjärde kapitlet. Det bullrar till bröllop och käringen blir tagen för guldet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
huvet, som om han ville vara i fred, och försjönk
i svårmodiga tankar utan bestämd form.
Carlsson, som såg hur det stod till, viskade åt
gumman:
– Han är inte nykt! Och anseende sig böra
inskrida, tog han kaffepannan och slog upp i pastorns
kopp, ställde brännvinsflaskan bredvid och med en
bugning bjöd honom att hålla till godo.
Med en förkrossande blick lyfte den gamle sitt
gråa huvud, som om han ville skrämma slag på
Carlsson, och skjutande koppen ifrån sig med
vämjelse, spottade han ut:
– Är du hemma här, du, dräng? Och därpå
vände han sig till gumman:
– Ge mig en kopp kaffe, madam Flod!
Och så försjönk han en stund i djup tystnad,
möjligen erinrande sig fordna dagars storhet och den
överhandtagande oförskämdheten hos folket.
– Djävla dräng! fräste han än en gång. Ut och
hjälp Robert till rätta!
Carlsson försökte med smicker, men avklipptes
genast med: – Vet du, vem du är? och försvann
ut genom dörren.
– Har ni skötarne ute? rök han på gumman
som försökte krångla till en ursäkt för drängen, sedan
han ryckt opp sig med en klunk ur koppen.
– Ja, kära hjärtans, öppnade gumman slussarna;
och alla varpena med. Det kunde ingen drömma
vid sextiden det skulle gå till storm för natten,
och jag känner Gusten. Han skulle förr gå till botten
än han lät gamen ligga på grynnan i natt.
– Å strunt, han reder sig nog! tröstade pastorn.
– Säg inte det, pastorn! Stor sak i garnen, det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
