Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hemsöborna - Fjärde kapitlet. Det bullrar till bröllop och käringen blir tagen för guldet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
är nog många pengar också, men bara gossen kommer
väl ifrån saken, så...
– Han är väl inte så dum att han går och tar
opp i det här vädret, då hela sjön ligger på?
– Jo, det är just vad en kan vänta av honom;
se, han har alltid haft det efter fadren att vara
liksom för mycket mån om det en äger, och han vore i
stånd att sätta bort livet för att inte låta skötarna gå
förlor’.
– Ja, ser madam, är han så inrättad, så kan inte
själva fan hjälpa honom! För resten fiskar det gott;
vi var ute till Alkobbarne förleden med sex varp och
vi fick aderton valar.
– Nå, var han fet något så när?
– Tror jag det! fet som smör. Men säg nu,
madam Flod, vad är det för prat, som löper här om
henne, att hon tänker på till att gifta om sig? Är
det sant, det?
– Å, kors i alla mina dar, brast gumman ut, säger
man det? Ja, si det är då vådligt, vad folk kan
sätta till och prata, när det bär sta!
– Ja ja, mig går det inte för när, återtog pastorn,
men är det så som man säger, att det gällde drängen,
så vore det synd för gossens skull.
– Å, det är ingen fara åt gossen, och sämre
styvfar har mången fått.
– Jaså, det är så däran i alla fall, kan jag höra.
Brinner det så fasligt i den gamla kroppen, att hon
inte kan hålla sig längre? Nå nå, köttet vill ha sitt,
hähähähä!
– Vill inte pastorn vara så god och ta en halv?
avbröt gumman, som blev ängslig över den
kärleksfulla ton samtalet började antaga.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
