Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hemsöborna - Fjärde kapitlet. Det bullrar till bröllop och käringen blir tagen för guldet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
– Tack, madam, som är så god! Tack! En klar
kanske! Men jag skulle i säng också och tänker väl,
att ni inte har bäddat åt mig än?
Lotten skickades att bädda på kammaren, sedan
det beslutits, att Carlsson och Robert skulle ligga i
köket.
Pastorn gäspade så stort och kliade den ena foten
mot den andra, for med handen över pannan oppåt
den nakna skulten, som om han ville stryka bort
namnlösa bekymmer, allt under det huvet sjönk i
korta, knyckiga avsatser ner mot bordsskivan, där
slutligen hakan fick stöd.
Gumman, som såg vart det lutade, gick fram och
lade handen varligt på hans axel, klappade honom
sakta och bad med bevekande röst:
– Pastorn lilla! Få vi inte ett lite ord i aftons,
innan vi gå i säng? Tänk på gumman, och hennes
gosse, som är ute på sjön.
– Ett lite ord, var det ja! Ja! Ge mig boken
då – madam vet var hon ligger i matväskan!
Gumman tog skinnpåsen och fick fram en svart
bok med ett guldkors på, vilken brukade tas fram
som ett reseschatull, ur vilket gamla kvinnor och
sjuka brukade bjudas på stärkande droppar; och
andaktsfull, som om hon fått ett stycke av kyrkan in
i sin låga stuga, bar hon den hemlighetsfulla boken
varligt som ett varmt bröd på sina båda händer, sköt
sakta bort koppen framför pastorn, torkade en plats
med förklädet och lade det heliga framför det tunga
huvudet.
– Pastorn lilla, viskade gumman, under det att
blåsten dundrade i skorsten, boken är där nu,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
